Det sista halvåret har varit mycket turbulent och innehållit många jobbiga sorger för min del. De har kommit med jämna mellanrum och gett mig precis så lång tid jag behövt för att resa mig innan nästa dos slagit in. Väldigt jobbigt. Men jag hänger med.

Det har inneburit stora förändringar i livet på olika sätt och jag har mer än någonsin insett hur svårt jag har för förändringar. Vilket jag fått jobba med en hel del då. Kanske bra?

Till exempel har jag, som älskar hundar, läst hund en hel del och under en tid velat jobba med hundar, fått förstå att en hund inte får plats i vår familj. Efter många stora konflikter har jag till slut fått ge upp, för att inte låta det påverka varken hund eller familj negativt, och låtit Freja flytta tillbaka till sin uppfödare.
Det var ett beslut som var fruktansvärt jobbigt på flera olika plan. Inte bara separationsmässigt.

Så nu är jag en hundmänniska utan hund...