Sval doft av sommarkväll tar sig självsäkert in genom sovrumsfönstret. Med högdragen min sveper den runt i rummet. ?Jag är älskad och tar så mycket plats jag vill.?
-Du är så välkommen!

Straxt utanför det öppna fönstret sträcker äppelträdet sina ymniga grenar mot huset. Att ha möjlighet att plocka äpplen på sängkanten var inte planen. Men nu tycks det bli så. En orädd trädsgårdsmästare får nog gå lös med en sekatör där till hösten. Just nu ligger trädgårdsmästaren raklång på rygg och njuter av sommarluftens kvällsdofter.

Inifrån vardagsrummet hörs tre små knattar skrattande spela Fifa, nedbäddade med täcken och allsköns kuddar i den stora soffan. Två knattar tillhör huset och en är inlånad för natten. En underbar trio som ska bo framför tvn inatt.
Efter att ha lämnat av herr Grå och femtonåringen på flygplatsen för niornas klassresa till Polen, har vi eget styre här hemma. Släpper lös sommarvindar och äppelträd. Kör Fifa-nätter och soffbäddning och mamma styr netflix precis vart hon vill.
Vi har sommarlov helt enkelt.

Jag var tvungen att doppa mig i poolen först. Hettan från bilturen gjorde mig alldeles svag. Men sen tog jag tag i altanens tomma krukor.

Lilleman kom hem från skolavslutningen med den minsta lilla kruka med något grönt svajande uti. En solros.
Den måste naturligtvis få sin egna lilla plats på altan och då fick jag inspiration till att även fylla mina andra krukor.
Mannen suckade och sa; Vad tänker du ta död på nu?
Känner mig väl och vet att inte många levande växter passerar mitt omhändertagande med livet i behåll. Men nu gör jag ett försök. Två krukor med lite lavendel och nåt rosa. Ska jag väl minnas att vattna!

Jag har placerat dem prydligt på altanens ena kant, på stänkfritt avstånd från poolen men väl synligt så att jag kan njuta av dem.
Blommorna på trappan framför ytterdörren dör titt som tätt. Men hur ska jag komma ihåg att bry mig om dem. Jag ser dem ju aldrig.
Ska jag ha vackra saker ska de finnas för mina ögon.
Inte några slumpmässigt förbipasserande.

Nu står de där. Så stiligt levande.
Får se hur länge det håller.

På en tyst altan äter jag min morgongröt. Som vanligt vaknar jag långt före alla andra. Lilleman snusar ännu gott på min huvudkudde och övervåningen är alldeles tyst.
Nu hörs endast någon enstaka bil på avstånd och surret från poolpumpen.

Jag filosoferar kring det faktum att jag har många sådana här lugna mornar framför mig, ett helt sommarlov, och kring att min tredje gosse nu har gått ut grundskolan och ska upp på högstadiet. Handels blir det för honom.
Äldsta gick ut naturvetenskapligt förra året och andra börjar sista året på teknisk.
Mina storpojkar. Mina stoltheter.

Nu väntar äldsta på högskolestudier. Inträdesbeskeden kommer väl om nån månad. Spännande att se hur det gått! Högskoleprovet gick bra. Så att tro att det lyckas med förstahandsvalet är nog inte helt orimligt. Men jag vågar aldrig ta ut nåt i förskott.

Själv har jag aldrig läst på nån högskola. Jag hade aldrig tid med det. Min dröm var en annan. Min enda framtidsönskan var att bli förälder. Och det blev jag.
Med den äran.

Tredje gossen på väg till niornas avslutningsbal.