Handuken svept om mig till skydd mot den lite för kyliga vind som far runt oss.

Himlen är full av moln som gör sitt bästa för att hålla undan de värmande strålarna.

Då och då lyckas ändå solen tränga igenom. Det märks att den vill.

Jag ser hur himlen är alldeles blå lite längre bort, denna vinden tycktes kunna få iväg dessa envisa moln.

Barnen smyger omkring i vassen med håven i största beredskap. En stor grön hink full med sjövatten står i väntan på levande innehåll på klippan. Barnen trippar ivrigt omkring i letan efter spännande fångst. De som inte går på jakt med håven, springer över klipporna för att se var bästa jaktställe bjuds.

Lille D tvingar slutligen i mormor för ett dopp, han vill bada! Minnet av gårdagens varma lustfyllda simtur lever kvar i hans barnasinne. Dagen ger dock inte samma glädjerus.....

När vi som bäst sitter i de få solstrålar som bjuds på klipporna, får vi besök av en gammal trött herre. En strävhårig taxgentleman kommer fram och lägger sig utmattad bredvid oss. Han ser ofantligt trött ut och hässjar rejält.

Vi väntar oss att en eftersläntrande ägare ska komma straxt efter, men ingen syns till. Taxen går omkring i området runt oss och vi tror att han snart går dit han kom ifrån. Men han lämnar oss inte.

Så småningom tröttnar både barn och vi vuxna på den frånvarande värmen. Och vi börjar plocka ihop för att bege oss hemåt. Det beslutar sig taxen också för att göra, tillsammans med oss.

Vi tar vårt pick och pack och traskar upp mot bilen. Taxen följer hela tiden med. Och inte en annan levande själv syns till......

Jag tänker ju absolut inte lämna denne gamle herre här helt vind för våg.

Ringer polisen och uppger öronmärkningsnummret. Tack och lov för öronmärkning! Varför skulle man sluta med det för!? Med chip finns det ju inte en chans för mig som privatperson att ringa och uppge ett nummer för att kolla registrering och få fram namn och adress.

Nu var denne herre av det betydligt äldre slaget och numret väldigt dåligt. Så polisen kunde inte se något i alla fall.

Under tiden då jag går omkring för att ringa, packar alla barnen in sig och packningen i bilen. Taxen har lagt sig utmattad precis intill, i skuggan av vår blå rallybil......

Han får helt enkelt följa med hem!

Poker, min egen fyrfoting blir överlycklig över en kompis. Han tar genast med herrn ut på sightseeing genom trädgården. Visar alla bra kissbuskar och vattenhålet, eller vad barnen tar som sin vattenbana.

Själv ser även herrn ut att livas upp en aning. Svansen åker i luften och stegen går något raskare.

Så nu sitter vi här, ungefär tre timmar sen han dök upp vid stranden och tog följe med oss, och väntar på ett samtal som ska ta honom hem till den egna tryggheten igen.

 

Maja

14 juli 2010 16:36

du skirver bra! Hoppas ägeren hittar hunden eller ni ägaren :)

http://maja88.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...