Väntar i check-in-körfältet. Blickar ner mot den tjusiga infarten. Stora vackra flaggor som vajar i vinden och ett receptionshus helt i glas.

Detta är en camping i topplistans övre skikt. Fem stjärnor och höga graderingsstaplar inom alla områden.

Jag vänder ögonen mot själva campingområdet på andra sidan häcken och gunnebostängslet. Jag känner hur jag greppar tag om mina nerver och aktivt lugnar mig själv. 

Detta är inte en camping jag skulle sätta fem stjärnor på..........

Till slut rullar vi in genom grindarna och jag håller kartan i högsta hugg. Här gäller det att navigera! Med ett ekipage på femton meter vill jag inte se att vi råkar köra lite fel.

Jag kopplar om stressen inför denna hysteriska camping till ett äventyr i komisk tappning. Jag börjar fnittra. Herre min skapare vad med folk!

Det springer barn, hundar, föräldrar med vagnar och cyklar och gud vet allt....överallt!

Det går ganska långsamt framåt. 

Vägar leder in åt alla håll och alla är de enkelriktade. Tack och lov. Vad gjorde man annars.

Till sist hittar vi de två platser vi fått tilldelade. En till oss och en till vännerna.

Vi har fått två hörntomter, vilket fick mig att utropa ett litet hurra....till att börja med. 

Sen, väl på plats, inser både jag och Rolle att hur i hela fridens namn ska vi komma in bakom alla andra längst in vid staketet!?

Med ett ekipage i vår storlek går det liksom inte att bara smyga förbi.......

Meningen är att det enligt kartan ska gå en sorts "brandgata" i ett U, med campingplatser runt. Men vi kan inte se någon sådan. Det ligger husvagnar överallt!

Men min otrolige navigatör till karl lyckas finna ett kryphål. 

Han klarar av att trixa fram vårat åbäke, tack vare en för tillfället tom plats, runt björkarna och bakom hela skiten och ut till vår hörna.

Jag fattar inte var han tog sitt körkort, men inte är det något jag skulle grejat i alla fall! Inte ens med ett litet Gisebo-släp.......

Så nu står vi här.

Och vännerna dök också upp till slut, med sitt tält.

Och jag måste verkligen erkänna att trots att hela husvagnen får en stunds vaggning då och då, av de passerande tågen (!), så är jag glad att vi fick den platsen vi fick. 

För fy i h...... att behöva ligga mitt i smeten. Det är sånt röj vid campingkärnan nu att jag hellre lyssnar till tåg och biltrafik än till alla gapande ungdomar och barn.

Men något jag allvarlig funderar på att ordna, sisådär för mig själv, är en alternativ statuslista av campingar. För denna skulle hamna långt ifrån fem stjärnor i min bok!

Kan inte begripa hur den fått ihop alla dem?!

Går det bara efter antal elplatser och på hur länge receptionen är öppen?

För visst, den är stor och har hur många platser som helst.

Det finns flera servicehus och lekplatser, shoppar och restauranger. Äventyrsgolf och massor av aktiviteter.

Men trivsel och charm saknar den helt. Det är ju inte mysigt för fem öre!

Så vad i hela fridens namn gör vi då här?!

Jo, som sagt aktiviteter var det ju gott om. Det stora badhuset, med alla sina forsar och kanor, ska besökas. Lek och bus landet ska tas i belägring och mamma vill en tripp till city......

Och med goda vänner blir väl allt ett nöje, eller?

Ja, med goda vänner kan kanske till och med Gustavsviks camping i Örebro bli en trevlig upplevelse.........

 

Stina

23 juli 2010 10:20

Det finns nästan inte bättre stad för en shopping rond. Centrum är litet men fullmatat! Hoppas du hitter en massa skoj!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...