Gode vännens baksida har genomgått en real makeover.

Den som känt till den tidigare looken av den minimala ytan, kan inte på någon kvadratcentimeter känna igen den endaste lilla färgton. Ingenting ser längre ut som förr.

Och tjusigt har det blivit. En äkta wow-känsla lamslår den som lägger blicken på det vackra stora trädäcket som nu täcker så gott som hela uteplatsen. Den rena vita segelduken skuggar på allra stiligaste vis den sprillans nya poolen. Och den djupt gröna utrullade gräsmattan ramas in av ett vackert och rejält furustaket.

Att jag verkligen kände en ordentlig häpenhet över det mer än duktiga arbetet som genomförts, lät jag vid första möjliga tillfälle framföra till den kämpande snickaren. Jag lät honom på bästa sätt förstå hur otroligt vackert jag tycker att det har blivit!

Och ni må tro min förvåning, då han efter en väldigt ärligt uttryckt glädje över berömmet, utbrister att jag är den första som sagt något snällt!

Tydligen har grannar mest påpekat sakers varande, och frågande undrat hur han ska lösa olika delar. Aldrig visat några tecken på att bli imponerade eller annan uppskattning.

Hur kommer det sig?!

Är människan så fruktanskvärt avundsjuk att hon inte bara kan bortse från sin egen sårade självkänsla och visa gillande av annans göromål?

Hur ofta känner inte även jag avundsjuka!?

Gode vännens baksida får mig genast att fundera på hur jag ska kunna förbättra min egen, men att det skulle vara en orsak till att inte visa hur fint jag tycker att de har fått, förstår jag inte!

Att någon förändrar något, åstadkommer något eller lyckas med något är ett stort skäl till att låta uppmärksamma det. Och att låta denne någon få känna glädje över att det noteras hos andra, borde vara en självklarhet!

Ge beröm vid minsta lilla, istället för att bry dig om dina egna avundsjuka känslor.

Kanske kan känslan av att låta glädja andra, minska den egna svarta surdegen inombords...

För att du är blond, därför älskar jag dig.

Och vore du brunett hade jag älskat dig i alla fall.

För att du är lång, därför älskar jag dig.

Och vore du kort hade jag älskat dig i alla fall.

För att du inte gillar ärtor, därför älskar jag dig.

Och hade du gillat ärtor hade jag älskat dig i alla fall.

För att du hatar fotboll, därför älskar jag dig.

Och om du älskade fotboll hade jag älskat dig i alla fall.

För att du är blyg, därför älskar jag dig.

Och om du inte var blyg hade jag älskat dig i alla fall.

För att du tycker om rosa, därför älskar jag dig.

Och tyckte du inte om rosa hade jag älskat dig i alla fall.

För att du är du, därför älskar jag dig.

Och hur du än väljer att vara, så älskar jag dig.

För du är min son…