Med strålande ögon skuttar han ut ur kapprummet.

Väskan studsar på ryggen när han kommer framfarande för att slänga sig in i min famn. De små glittrande ögonen lyser av glädje och leendet är stort.

Att första dagen i skolan har varit bra, råder det ingen tvekan om....

Hans berättelse om dagen rullar ur honom i en enda röra.

Allt om den egna lådan, hans plats på samlingen (som han alltid ska sitta på), snurran de lekt på på rasten och den fina matsalen, får gossmor höra i ett enda svep.

Men, undrar han plötsligt, när ska de få lära sig engelska?!

Min lille gosse. Så stor, så fort.

Jag hjälper honom med låset på cykeln och så trampar vi hemåt.

I vagnen sover Elvis djupt.

Trött efter att ha behövt bli väckt så olidligt tidigt, och efter terminens första dag på kyrkis.

Om lille D alltid varit den som hållit mamma i kjolarna och inte frivilligt tagit sig särskilt långt bort på egen hand, så är lille Elvis av en helt annan sort.

Var gossmor befinner sig har han inget större intresse av att hålla reda på. Han hade fullt upp med att riva i alla häftiga leksaker som storebror plockade fram. 

Tänk så lustigt att mina gossar kommit i precis varannan sort hela vägen!

Första, tredje och femte gossen är lugna, pratsamma och vill helst hålla sig i närheten av mig hela tiden. Lite smått osociala, likt mig ;-)

Och andra, fjärde och sjätte gossen är av den mer snabba sorten. Kör i full fart mest hela tiden, hör inget, ser inget. Har inte tid med annat än lek.

Sådana som man får plocka ner från väggen med jämna mellanrum, sitter aldrig ner i soffan för att se en film. De står på huvudet...