Trycker ner några bars i storpojkens väska innan han drar ut genom dörren. I ett försök att se till att han åtminstone äter något innan han svimmar av hunger.
Frukost vill han ju inte veta av.

Själv måste jag få i mig nåt illa kvickt efter uppstigningen, annars blir jag alldeles kallsvettig och kräks.
Det kan va så olika.

Min man kom hem med en liten överraskning igår.
Min enorma whiteboard som jag fått upp kunde ju behöva lite tillsnyggning och det fixade han!
Han tog ett gammalt ruttet fönster som skulle kastas och fixade till måtten så det passade tavlan.
Perfekt!
Han vet precis hur jag vill ha det!

Efter snart tjugo år ihop så kan man nog säga att han känner mig.