Nepp. Mår inte helt hundra idag heller. Tvärtom.
Men jag fortsätter med mitt aggressiva förnekande, så får vi se hur långt det håller.
Men vilodag får råda.

Dagens jobbpass sträckte sig hela vägen fram till 10.00 Så den biten kunde jag inte klaga på.
Kom hem i god tid för en mysig lunchdate med mannen min. Han har råkat få ett par dagar ledigt lite så här mitt i allt.
Därmed fick vi en promenad till skolan och kunde hämta en överlycklig lilleman tillsammans.
'Mamma OCH pappa!' ropade han väldigt förvånad.
Och det är ju inte varje dag.

Det gäller att passa på att njuta när tillfälle ges.

Virusen haglar omkring mig för tillfället känner jag. Folk är förkylda till höger och vänster och barnen hostar och snörvlar hej vilt.

Vill inte bli sjuk. Jag vägrar!
Har en otrevlig känsla i halsen, lite raspigt öm så där.
Men jag är inte den som blir sjuk.
Jag proppar i mig zink och c-vitamin istället.

Imorgon är det borta.
För att jag har bestämt det.

Jobb, träning och sen en fika. Börjar bli standard.

På avstånd hörs någon grävare jobba med sitt. Kan det vara problemet med vattnet till skolan som tas itu med?
Gossen kom hem alldeles svettig från skolan. Tydligen var vattnet ur funktion. Känns ju mindre mysigt på ett högstadie!
De kan ju inte ha gympa utan duschar. Men men. Säkert gör de så gott de kan i situationen.

Imorse när jag klev ut i bilen klockan fyra var det faktiskt varmt ute. Krävdes ingen värmare igång alls.
Det växlar dag för annan må jag säga.
Sitta som jag gör nu, på altan i linne, gick inte häromdagen. Men nu känns den milda blåsten bara skön.

Ett par träd på tomten börjar skifta färg och solljuset är blekare än sommartid, men i övrigt skulle man inte tro att det faktiskt är höst nu.

Bäst att njuta medans man kan.

I måndags for jag plötsligt iväg till den lilla fina modebutiken nere på 'stan' för att köpa en kofta.
En kofta jag provade men beslöt mig för att låta bli, för en sisådär två veckor sen. Men sen dess har den gnagt i mitt medvetande. Jag vill ha den.

Så till slut fick jag nog på mitt ältande och slog tag i saken!
Och jisses så mycket komplimanger jag fick under gårdagen.
Jag är nöjd med mitt beslut.

Vissa dagar är bara så underbara!
Idag visade det sig bli en sån där extra mysig dag.
Däremot får jag ingenting gjort, men det är en skitsak i sammanhanget.

Direkt på morgonen bestämde jag mig för att genomföra den fruktansvärda inköpsproceduren. Ja, för jag gillar inte att åka och handla. Rafsade snabbt ihop det där jag måste ha och vad som ska ätas inom de närmsta dagarna.
Sen hann jag bara innanför dörrarna på den lokala Ica-butiken så; 'Hallå!' Där är mina högt älskade träningspartners som jag inte sett på otroligt länge! Så där fastnade vi i mängder av kramar och skratt. Föll in i gamla flamsiga spår, så där som man gör när man äntligen träffar någon man tycker mycket om och har haft mycket kul med.
Så mitt snabba inköp tog plötsligt väldigt lång tid. Men var å andra sidan också väldigt mycket roligare.

Efter att ha fått lite gjort som göras ska for jag senare för att hämta lilleman från skolan. Och på vägen hem möter jag nästa kära vän jag inte heller sett på år och dag! Så de korta minuterna det brukar ta hem resulterade i åtskilligt längre tid för återkoppling på min farstutrappa. Underbart mysigt!
Kul att få höra om allt som hänt sen sist och höra att hela familjen mår bra och vilka spännande nyheter som finns att delge.

En riktig återseende-dag med andra ord. Om man nu kan hitta på ett sånt ord. Tänk att det faller sig så att man plötsligt råkar på flera man inte mött på alltför länge, på samma dag!
Lustigt.

Sen slår det mig att allihop är ju killar. Inte för att det egentligen har med saken att göra, men det är väl flest såna kära vänner jag har tänker jag.

Lika barn leka bäst.

Titta så fint det blev!

Det knackar på dörren och in kommer den. Äntligen! Som vi väntat.
En gigantisk rulle med våtrumsmatta.
Så stor till vårt lilla badrum.

Den skulle kommit för över en vecka sen, men som vanligt lyckas DHL slarva bort den. De är bra på sånt.
De bort heta DHLI - Det Här Levereras Inte.
Men nu är den här och snart ligger golvet på plats.
Underbart.

Då är det bara resten kvar.

Det surrar dovt bakom mig.
Förbryllat försöker jag lokalisera ljudet. Är det en väldig bisvärm som uppretat vispar runt i buskarna? Eller bara något eldrivet från grannens garage?
Väljer att tro på det senare och kopplar av med ännu en kopp i sköna solstolen. Jag är faktiskt ledig!

Vid köksbordet byggs det lego. Storebror Dennis hjälper lilleman med beskrivningstolkning och vägledning bland klossarna. Nog för att Elvis säkert klarar det själv, men det är ju så kul att han inte kan låta bli.
Lilleman tycks inte misstycka.

Sitter och småhuttrar i tjock luvtröja och känner mig rätt nöjd med att sommarvärmen lämnat plats för nya tider nu. Känns helt ok faktiskt.
Jobb, skola och fritids har synkat ihop sig och livet känns som att kugghjulen liksom kommit rätt. Till och med så att intresset för judoträningen börjar öka hos mig. Höll två barnpass förra veckan, de första sen i våras, och det var riktigt roligt. Gick bra och kändes nöjt när jag klev av mattan.
Nu funderar jag på om jag skulle hålla ett pass för de stora tonåringarna på klubben. Det har jag aldrig gjort.
Eller jag har ju haft pass för samma ungdomar, men då var de yngre.
Fjortonåriga, hormonstinna tonåringar kräver ju sitt liksom. Det är en annan grej.
Kunde ju va skoj.