Med ömmande knä lommar jag till soffan med min stora tekopp. Vänster ben är tydligen rejält utmattat. Tröstande försöker jag massera, men det blir oavsiktligt lite halvhjärtat. Orkar inte helt enkelt. Tänker att det får bli en ordentligt tidig läggning så får nattens vila göra sitt istället.
Nattvilan brukar sällan vara halvhjärtad.

Många timmar på stående fot skördar sina offer med jämna mellanrum. Trots flitigt användande av stödstrumpor. Det hjälper liksom inte. Men det tar kanske udden av det värsta.

Att jobba helg kan ofta kännas skamligt mot familjen, som att jag förstör helgen på nåt sätt. Fast när jag är hemma redan till klockan ett hinner vi ju ändå hitta på nåt.
Som idag. Kalas för nybliven sjuåring. Alltid trevligt.
Och tårta är ju gott.
Sen är det ju en skön känsla att kliva av sitt arbetspass på söndag och veta att man har gjort sitt. När alla andra börjar sin jobbvecka på måndag morgon är jag klar. Jobbat in mitt, typ.
Bara en känsla.

Men känslor är sällan fel.

Jobbhelg.
Familjen myser till 'Fångarna på Fortet' och jag måste gå och sova.
Kunde kännas kymigt, men känns helt ok.
Vet att jag är hemma när deras dag just startat.

Bjudna på kalas fick jag uppgiften att försöka fixa present. Tjejpresent.
Hmm. Vad ska jag då hitta på?
Kanske kan se nåt fint på jobbet.

Det plingar till från ett mail i inkorgen och min mage knyter sig direkt.
Rafsar upp posten i ett nafs och noterar snabbt att det inte var det jag önskar. Ett jobbsvar.

En arbetsansökan ligger ute och jag hoppas, hoppas så!
Jag trivs enormt på mitt jobb och önskar verkligen att jag får vara kvar. Min sommartjänst går ut sista oktober och ansökningstiden går ut i september.
Så väntar vidare.

Nästa mail kanske.

Lunch utomhus.
Luften är skön och varm, solen skiner och himlen är blå. Och halva september har passerat.
Ja, vad ska man tro om det, tänker jag och ser bussen lämna sin hållplats. Jag dricker min kaffe och släpper funderingen.
Rasten är ändå slut snart.

Judomattan var knappast fylld till bredden ikväll, men det var bra många fler än det kan vara.

Fast jag var så otroligt trött efter dagens tuffa styrkepass att jag orkade inte mycket. Plus att jag ska gå upp tidigt och jobba hela helgen, så jag avbröt faktiskt träningen i förtid.
Skamligt, jag vet. Men det har typ aldrig hänt förr.

Nu hoppas jag tröttheten gör att jag får sova riktigt skönt.
Utan mardrömmar.

Smoothies till mellis är alltid lika poppis. Lite som milkshake i nyttig tappning.
Sonen får en på ägg med fryst ananas och banan. Jag själv gör min på proteinpulver och hallon.
Mumma.

Pressar sakta ut luften genom grimaserande ansiktsuttryck. Inte är jag vacker! Men upp ska den.
Att ta i så musklerna vibrerar är underbart. När man känner att kroppen får jobba till max.

Stampar vidare på 45kg i bänkpress. Gjorde ett extra set och sen några tior på lättare vikt. Lade även till tre set med dips för att stärka upp triceps ytterligare.
Jag vill ju öka nu! Har bara stannat på vikten i två pass, men det känns som en evighet.
Kämpar vidare.

Räknar efter avslutad träning ut att min sammanlagda vikt nu ligger på 175kg. Alltså vikterna i marklyft, knäböj och bänkpress. Så vips fick jag ju ett nytt mål framför ögonen - 200kg känns som en rolig gräns att nå.
25kg till. Det kommer väl.