Fick så äntligen till mitt gympass. Det andra, endast, på nya programmet. Med en obligatorisk vilodag.

Det kändes kanon! Perfekt och starkt!
Det var ju lätt precis som sist och var ju snabbt avklarat. Vilket ger en fånig känsla. Men nu visste jag ju att det var ok.
Så istället för att köra massa mer, vilket jag förstås helst ville då det kändes så starkt och lätt, drog jag vännen med mig på en promenad.
Tadaa! Se vad duktig jag kan vara!
När jag är på det humöret.

Nu längtar jag naturligtvis massor och helt galet mycket till nästa pass.
Men först en vilodag.

Chokladkolapaj och kaffe.
Det blir avslutningen på dagens middag. Som annars bestod av stekt torskrygg med klyftpotatis och äggsås.

Helt ointressant, jag vet.

Min gymstund har ännu inte blivit av, eftersom mannen tröck både en såg och en skruvdragare i näven på mig. Så det blev byggarbete för hela slanten istället.

Barnens badrum är helt utrivet. Avlopp utsågat och hälften av väggarna har fått ny gips. Så det är på väg åt rätt håll. Färdigställande pågår.

Golvet kommer inte få annat än en snyggt mönstrad matta, ovanvåningen har inget behov av värmegolv. Snarare tvärtom.
Väggarna blir helkaklade i vitt och sen tvistas det om badkarets vara eller icke vara.
De flesta grabbarna vill ha badkar, även om takdusch är det viktigaste.
Men en av dem vill absolut inte behöva stå och duscha i ett badkar!
Va?! Hur kan det ens vara ett bekymmer?!

Den frågan får väl en fortsättning.
Men nu är jag sockerstinn och ska äntligen ner och gymma.

Same procedure as last day, dear.

Några sover. Andra har vaknat. På avstånd hör jag bilar nere från stationsvägen.
Solen knuffar sig fram mellan vita moln från en annars så klarblå himmel. Det är vackert väder idag.
Vi som avstod från båtresa i helgen på grund av smhi's rapport om regn, regn, regn.
Man ska inte lyssna på dem. Det är bara fel!

Fel blev det även igår kväll. Satt i soffan redo för fotbollsfinal. Det var nu det gällde! Sverige mot Tyskland.
Bollen sattes i rullning och spelet var igång. Tyckte tjejerna var på bra på bollen, jag kan ju inte det där, men de var inte så taffliga som herrarna i sina första matcher. Som bara gav bort bollen hela tiden.
Nej, det såg bra ut.

Sen gjorde jag det avsevärda misstaget. Tog en kudde. Lade mig snyggt på sidan, hade bra sikt bland mojängerna på bordet. Drog en filt över benen. Bara lite grand tänkte jag...

Femton minuter senare sov jag.
Suck.
Noterade ett mål, ett självmål.
Sen vände jag mig om och gav upp.

Men ett silver är alltid på väg mot ett guld. Så det var bra jobbat!