Direktlänk till inlägg 18 juni 2019
På bänken står min frukostgröt. Kall och torr. Det är en timme sen jag i all hast sprang ifrån den.
Storpojken skulle övningsköra med körskolan i stadstrafik. Det innebär en startplats i den större orten fyra mil hemifrån. Och det är väl inga problem. Om allt funkar.
Han gick ner till stationen och köpte en tågbiljett och nästa minut kom informationen att tåget var en halvtimme försenat.
Så in i hallen kommer gossen fyrtio minuter före lektionstid och säger att det inte kommer något tåg.
Och där rusar jag iväg med honom uti bilen och får bränna förbi mången lastbil (var kommer dem alla ifrån och hur har de råd med dessa bensinpriser) för att hinna få honom på plats i tid. Vi hann med fem minuters marginal.
Men gröten blev kall.
Nu sippar jag på en nygjord kopp kaffe och njuter av tystnaden. Ser poolvattnets blänk skimra av den stilla rörelsen. Annat var det igår.
Igår morse fick jag ett telefonsamtal med en spontan självinbjudan. ?Jag tänkte komma och hälsa på ikväll. Går det bra??
När man inte setts på länge och saknat varandras sällskap, som man haft för vana att ta för givet då man jobbat ihop under flera år. Då står självklart dörren öppen när tillfälle plötsligt bjuds.
Så vid sjutiden. Efter alla deras barnaktiviteter och dagliga bestyr. Då dök en hel familj in med badglada döttrar och intentionen till tårtbak. Så vips var det tårtkalas i det stora grå huset. Och plask. Plask. Plask. Plask.
Tror inte poolen var tom förrän klockan var över tio. Det var en mycket nöjd pool vi stängde in för natten. Aldrig hade den väl kunnat drömma om att få känna sig så omtyckt.
Och nöjda barn somnade intill mamma. Hann knappt lägga huvudet på kudden.
Nöjd var även mamman. Härligt med spontanbesök ibland.
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
|