Direktlänk till inlägg 19 juni 2019
Med en hand om pojkens styre och en på ryggen får jag med kraft jobba för att hjälpa honom över alla vindlade rötter som går tvärs över stigen åt alla de håll. Lilleman trampar på och gör sitt bästa för att inte slå i med pedalerna, medans jag flåsande pushar honom framåt. Det blev ingen lugn tur det här.
För att minska känslan av att lämna de små pojkarna åt sitt öde medan jag tog en löptur, tänkte jag att de kunde haka på. På cykel. Båda har cyklar gjorda för terräng och har varit ute i skogen och trampat runt med pappa flera gånger. Men det var ju förra året förstås. Och jag vet inte riktigt vilken väg de cyklat.
Vi kör cykelbanan, sa jag. Och killarna hängde på. Fast väl inne i skogen var det nog i svåraste laget för mina två minsta knattar. Väldigt mycket rötter och stenar. Och bergit. Brant.
Elvaåringen grejade det nästan hela vägen. Men åttaåringen, han krävde lite mer assistans.
Med mycket pepp och beröm lyckades vi ändock ta oss genom det värsta partiet utan några som helst sura miner. Bara svettiga.
Sen valde vi den lättare vägen hem.
Den med asfalt.
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
|