Befinner mig i någon typ av limbo. En förvirrad plats mellan sorg, uppgivenhet och ?skit samma.?
En känsla som är lika mycket irriterande som pinsam.

Tillbaka hos sjukgymnasten igår för en sista avstämning före det långa sommaruppehållet.
Vet inte vilket besök i ordningen det var, men är fortfarande häpen över att jag blir så tagen på allvar att jag inte bara skickats hem efter två besök med nåt smärtstillande. Utan att jag fortfarande förväntas återkomma och fortfarande blir lyssnad på och hörd om hur mina smärtor ser ut och hur olika rörelser känns.
Det är fantastiskt.

Igår kom vi, läs; sjukgymnasten, fram till att min kropp tydligen inte alls klarar av marklyft ännu. Eftersom jag hade så ont dagen efter.
Själv är jag så van vid det onda att jag har väldigt svårt att avgöra vad som är träningsvärk och vad som är värk på grund av orimlig belastning.
Försöker fortfarande lära mig att utgångsläget ska vara smärtfri. Det är en konstig känsla. Tomt.

Vi gick igenom nya övningar för fortsatt träning av bål, rygg och rumpa. Men sen önskade jag få återgå till min älskade bänkpress. Den övning jag värdesatt högst och som alltid har varit målet att nå så starkt som möjligt.

För två år sen tog jag 67kilo. Då kände jag mig stark och vågade ta plats. Det var som att vad jag än inte klarade av eller kunde, så hade jag styrkan att luta mig mot. En styrka som jag visste syntes. Jag vågade visa mig svag inom annat för jag visste att folk ändå såg vad jag var kapabel till i gymmet.
Låter det löjligt? Förstår det. Men så var känslan.

Det var länge sen jag var så stark.
Kroppen började surna, jag valde att deffa ner mig och väger nu sex kilo mindre än då och sen tog jag plötsligt tag i ryggproblemen.
Och nu sitter jag här.
I min hammock på altanen med nya direktiv för min fortsatta styrketräning.
Jag bad om att få lägga till bänkpressen i min träning igen och möttes av ett ?ja, men du får aldrig mer brygga när du bänkar.?
Sen fick jag en föreläsning om hur fel det är med dessa bryggor som vi skapar inom styrkelyft. Hur dåligt det är för ryggen egentligen och hur otroligt dumt det är att den fortfarande används, som en kvarleva från 70-talet. Men att den nu sakta jobbats bort inom en större del av crossfit-världen och att det förhoppningsvis suddas ut överallt så småningom.

Jag fick lära mig att allt jag lärt mig var fel.
Hädanefter är det bänkpress med fötterna upp och ryggen ner.

Luften gick ur mig.

Jaha.

?Det är förmodligen därför din rygg mår som den gör, för att du pressat den så mycket genom åren.? Den mysiga gotländska dialekten mjukar upp allting en smula. Men inombords blev det kaos.

Så. Nu drar jag en suck och andas ut all gammal kunskap. Suddar alla tidigare bedrifter och börjar om.

Hej. Jag heter K och jag kan ta 45kilo i bänkpress.