Är jag galen. Eller bara allmänt knäpp.
Ingen ungdom precis. Livet ligger rätt bra just nu. Ordnat. Lite knöligt ibland, men inget som inte ett avskakat överkast kan räta ut.

Vad ska jag bli när jag blir stor? När ska jag bli det? Stor.
Jag som var stor när jag var femton. Full av erfarenhet och tyngd av kunskap. Men inget som kunde räknas i högskolepoäng. Bara livet.

Som nittonåring, på nytt jobb i ny stad på en helt ny del av kartan, utbrast min mycket äldre kollega att ?du låter ju som en erfaren femtioåring när du pratar!? Ja. Ibland kände jag mig så. Mitt liv har alltid legat i framkant. Före.

Tillbaks till mina förvirrade tankar.
Jag har just avslutat två ganska krävande år i arbetet. Det har inte varit lätt och inte ens gått alltid som jag vill, men det har gett mig insyn i hur det kan gå till bakom kulisserna. Hur det ser ut vid ratten och hur många mössor en människa kan använda sig av i sin roll som utövare av ett yrke.
Vilken hatt passar bäst idag?
Absolut inte bara av ondo. Nej. Inte alls. Alla i ett sammanhang mår bra av att man anpassar sig. Byter mössa.
Fast inte vänder kappan efter vinden. Inte jämt i alla fall.

Hur som.
Förvirrat.

Jag vill lära mig mer. Få större kunskap i att hantera svåra situationer, lösa konflikter och ro iland samarbeten mellan hem och skola.
Förstå människans beteende och det kalejdoskop av känslor som styr hennes agerande, som vid första anblicken kan tyckas så anmärkningsvärt korkat och fel. Jag vill begripa vad som får föräldrar att göra på ett sätt som pedagogerna i skolan menar är helt fel. Hur kan deras åsikter om samma barn och samma situation gå så vitt isär? Och hur kan man reda ut vem som har rätt?

Nu har jag jobbat bredvid lärare i två års tid och det jobb de gör, det engagemanget, det är helt galet vilken energi som krävs. Att de orkar är helt otroligt.
Det gör de ju dessvärre ofta inte så länge.
Jag skulle aldrig orka vara lärare.

Men. Det kanske ändå är rätt väg att gå. För att nå till andra sidan. För att hitta rätt väg till den kunskap jag söker.

Man lever bara en gång.
Ska jag ge det en chans?