Den vill inte riktigt vakna ännu. Tar lite sovmorgon så här på semestern. Men läser på vädret att det ska bli en solig dag idag. Så den kommer väl fram vad det lider.
Jag sitter rätt nöjd ändå med min kaffekopp. Förutom en fripassagerande tvestjärt på axeln är jag helt rofylld.
Morgongröten äten, två sömndruckna raringar i soffan, två hårt slitande tonåringar på arbete och två storsovare som laddare för tuffa studiår i framtiden. Allt är som sig bör.

Igår tränade vi judo. Jag och alla kompisar på klubben. Jag jobbar mest med judobästisen, det är vi som tränar kata ihop så vi behöver nötas och stötas ordentligt. Få våran judo att synka och lära oss läsa av varandra fullständigt.
Igår fick vi träna på ett ganska basic-kast, fast ingen teknik är så basic att den inte går att göra grymt snyggt. Och det kändes så bra. Vi fick in ett underbart flyt med perfekta tekniker och snygga fall. Vår tränare ställde sig och tittade och berömde oss massor.
Och man är aldrig för gammal eller för erfaren för beröm. Vi sög i oss allt. Det var så skönt. Superroligt med uppmuntran och massa peppande beröm.

Synd nog är det ingen teknik från katan.
Men vi nöter vidare.

Med ännu en kaffe i solen njuter jag av trötta ben. Har just ätit min standard lunch på en rejäl dos sallad med två ägg och makrill. Det smakar alltid lika gott och min mage älskar det.
Dessförinnan rännde jag runt på byn en timme. Det var det som var målet. En timmes löpning vart helst jag fick lust att ta mig.
Det blev en sväng förbi de nybyggda husen och en loop genom skogen över mountainbike-banan och sen var tiden plötsligt slut. Men lika glad var jag för det och styrde kosan hem igen.

Nytta skulle jag göra idag också. Det fick bli poolrengöring. Fixat lite med pumpen och fyllt på klor och resten av dagen ska jag piska barn till att köra några varv med håven. Den behöver verkligen en omgång. Ibland är det extra bra att vara många. Då räcker det att göra lite var.

Jisses vad jag myser nu. Mår aldrig så bra som efter löpning.

Börjar få rutin på det här.
Morgongröt och kaffe på altan och en stund i solen.

Måndag.
Man och två av storpojkarna är på jobb. Sjuttonåringen som läser tekniskt program på gymnasiet hjälper pappa med ritningar till cnc-maskinen. Massa koordinater och hieroglyfer kors och tvärs.
Och femtonåringen sommarjobbar på sin gamla praktikplats. Superbra.
Nu väntar vi på inträdesbeskedet för äldsta. Kommer han in på någon utbilding? Vad ska han bli när han blir stor?
Läskigt spännande.

Själv älskar jag mitt jobb mer än någonsin. Betalt sommarlov. Kan man ha det bättre?
Laddar nu för en löprunda. Var ska jag springa? Har ju all tid i världen. Men lite nytta ska jag nog hinna med också.
Bara lite lagom så där.

Middagen undandukad och jag degar med en kaffe på altanen. Två tvättar är redo för vikning och jag vet att jag behöver hänga två maskiner till. Men. Gör det sen.
Mina armar är trötta efter bänkpresspasset jag tog mig igenom i eftermiddags. Det känns skönt.

Från grannarna hör glada skratt och musik. På en sån där gemytlig nivå. Mysigt. Inte störande. De står och grillar på altanen. Ser ut som vår midsommarhelg.
Vår samvaro denna helg var som ett litet smakprov på en kommande tältvecka på Öland. Samma personer, ganska lika spartana förhållanden. Fast på Öland finns el och surf. Och riktiga toaletter och duschar. Men vi ska bo i tält och har inget kök.
Med en man med ocd och rejäla kontrollbehov kommer det bli en riktig utmaning.
Spännande.
Just nu är samme man sjuk.
Det är också spännande.

Med solen i ryggen och fötterna på den ännu täckta poolkanten sitter jag på altanen. Ätit min vanliga frukostgröt och njuter av att vara hemma igen. Hoppas på en varm dag och många plaskande barn i poolen.

Mannen har planer på tripp till den större orten för de sista campinginköpen som måste färdigställas. Själv samlar jag frenetiskt anledningar till att slippa undan. Jag har ju en del tvätt att ta mig igenom.

Solen leker med skuggorna från granen över mina ben och jag hör elvaåringen steka äggröra inifrån köket. De två små är vakna, men resten av huset sover ännu. Jag tänker inte väcka dem i förtid. Två nätter i sovsäck ger rätt till en rejäl sovmorgon därefter.
Det är ju trots allt sommarlov.

Fötterna trummar mot asfalten och svedan i lungorna gör nästan att jag ger upp. Flåset är inte vad det varit. Men när tiden passerar fyrtio minuter skrapar jag hellre ihop dem hela sextio. Och när distansen kommit upp förbi nio kilometer drar jag så klart in en hel tia innan jag tillåter mig att frustande stanna.
Det är ändå skönt att rensa systemet efter ett midsommarfirande. Lungorna brinner, men lite vatten och vila gör susen.
Det är ändå värt det. Alltid.

Vinden sliter i flaggan mellan äppelträden. Över rosorna svävar en trollslända tyst i solen. Med dagens andra kaffe pågår högljudda diskussioner vid uteplatsen framför huset. Solen är varm och vi slåss om stolarna i skuggan.

Gårdagens festligheter gör oss alla lite trötta idag. Minns musiken från den bärbara högtalaren. Roy och Roger blandades med Iron Maiden och Sugarland. Allsången skrålade från olika håll allt eftersom nya låtar startade. Roligt hade vi.
Ungdomarna höll sig på sitt håll. Roades av annat. Utan el och mibilmottagning får man nöja sig med umgänget. Och efter ett spontant vattenkrig bröts de sista gränserna och sen flöt kommunikation och trevligheter på utan något som helst gnissel.

Idag. En betydligt lugnare dag.
Förutom viss städ och undanplockning sitter vi mest och pratar.
En skön dag efter dagen.

En groda stirrar ut i tomma intet. Dess stengrå ansikte är riktat ut mot skogen. Själv vänder jag mig mot den första solvärmen.
Först som vanligt klev jag upp, hungrig krävde kroppen frukost.

Sitter mitt i skogen i ett uterum på vännernas torp. Hör alla fåglars morgonpigga läten och ser dagen vakna. Småhuttrande drar jag in händerna i munktröjans ärmar och njuter av att känna solen sakta värma upp.
Jag ser fram emot en jättemysig midsommar.
En efter en kommer pojkar ut från stugan med nyvakna frisyrer och nyfikna ögon.

Igår kväll satt vi alla i pergolan på soldäck och skrattade och mös. Med myggnätsväggar som skydd klämde vi ihop oss. Satt tätt, tätt.
Plötsligt noterade någon tiden. Halv tolv.
Det finns ju en dag imorgon också.
Den dagen finns idag.