Efter en heldag på skärgårdens paradisstrand börjar vi alla längta hemåt. När man varit så mycket i solen att man till slut fryser, då känns det skönt att puttra mot hamnen igen.
Vi har inte haft otur med vädret denna semester i alla fall. Solen har förgyllt våra dagar så gott som i ett. Något enstaka regnmoln har flutit förbi med ett friskt och avsvalkande regn till glädje för alla snustorra gräsmattor. Men annars. Sol.

Vi har ännu en vecka semester kvar innan det är dags att sätta på sig uniformen igen. En vecka av slapphet och förnöjsamhet.
Semestern avslutas sen med en rejäl fest. Yngsta systern gifter sig. Något jag ser enormt mycket fram emot. Bröllop är underbara. Ren glädje och kärlek och massa släkt och vänner.
Ett bra avslut på ledigheten. Sen kan man ställa sig rakryggad och solbränd på jobbet igen.
Och upprepat fråga efter resenärers innehåll i resväskorna.

Stillhet.
Solen har ännu inte dragit det lätta molntäcket av sig. Ligger och kurar där bakom för att ge oss en lite svalare morgon. Tacksamt.
Jag vaknar först. Som vanligt.
Älskar dessa tidiga mornar när jag får rå om den nya dagen alldeles själv en stund. Men på en liten båt är det svårt att inte råka väcka någon annan. Vi är snabbt tre stycken som med rufsigt hår vill njuta av lugnet på varsitt håll.

Vi har båt nu.
Det är andra sommaren och den erfarne, uppfödde kaptenen tampas med att lära upp oss andra. Vi ränner med rep och frigör ankare, parkerar och lägger till. Lär oss rätta begrepp och sätta fast som man ska.
Det är inte alltid kapten anser oss sjödugliga, men vi gör så gott vi kan och vi har redan fått oss våra nya roller. P är hopp-i-land-Kalle, han är snabb och smidig när han far iväg och sätter fast vid nån passande tall. R och Sa är bottenkikare och kollar efter sten och bra placering. Själv flyttar jag på jollen så ankaret löper fritt.
Det funkar inte alltid perfekt. Men vi lär oss.
Och framför allt. Vi är tillsammans.

De sista strålarna glider ner under ytan samtidigt som himlen dansar i sin rosa kvällskjol.
Vattnet ligger spegelblankt och en ensam mås skriar en sista gång från klippans höjd. Ute råder annars den mytomspunna tystnad som lockar lugnet innan natten.

Nere från båtens inre är stämningen helt annan. Fem gossar fnissar och pladdrar så inte minsta ljudlöshet råkar klämma sig in. Nästan så de av rädsla för att råka bli sömniga inte tillåter sig stillas det minsta.
Jag störs inte.
Jag vet.
Rätt vad det är sover de.

Ibland händer det! Det är inte ofta, men rätt vad det är kniper jag åt mig en liten extra stund under täcket. Kallar det sovmorgon.
Det handlar inte på något sätt om att sova till jag vaknar, utan om att väckas av klockan 6.30 och se till att gossar kommer upp, men krypa tillbaka till gosigt morgontrött sexåring och låta mig njuta av att slippa tvingas gå upp klockan tre på natten.

Det var ett tag sen jag var här nu.
Vet inte varför.
Genomförde min lilla deff under november, december och någon vecka in i januari. Det drog ner ork, styrka och allmän energi. Och gick ändå inte alls som jag önskat.
Vikten minskade några kilo, men jag var mest orolig över muskelförlust. Styrketräningen fortsatte jag likt tidigare men vikterna rasade. Hade ingen kraft, inget tryck i musklerna alls. Kändes värdelöst!
Inte fick jag någon formtopp rent fysiskt heller. Kändes som att min kropp var på samma nivå som alltid.
Så då måste jag alltså få till ett ännu större kaloriunderskott, det räcker inte med 500kcal minus. Och det törs jag inte.

Nej. Deff är inget för mig!
Nu jobbar jag hårt på att istället kämpa mig högre upp bland vikterna. Bygga styrka.
Läste igenom min träningsdagbok igår. Såg hur jag gått från att lyfta tior på 20kg i bänk till att idag göra det på drygt 30kg. Såg mina anteckningar på set om fem repetitioner på 30kg som idag ligger på drygt 40kg.
I juni förra året tog jag mitt sista pb i bänk på 50kg. Sen dess har jag jobbat på att öka det till 60kg.
Så nu sätter jag mitt nya mål. Klart och tydligt för mig själv, och alla andra.

2017 Juni - pb i bänk 60kg.

Två små bröder sitter tätt tätt ihop framför tv'n i soffan. Gosar nyvakna under filtarna.
Den lilla snön som finns ljusar upp världen och trots att molnen täcker himlen ser det ut som en vacker dag.

Idag väntas veckans sista arbetspass. Men först veckans sista träning.
Målet med två 50min rörelse är i alla fall nått. Ett cykelpass, ett judopass och en löpning.
Så lite bonus.
Bra jobbat! till mig.