Man kan leka i en pool på olika sätt.

Hur många minuter låg jag så idag och läste min lilla bok i solskenet? -Inga!
Men det har varit en alldeles förträfflig dag ändå. Nu till exempel sitter jag och tar igen mig i svalkan på altan efter en helt fruktansvärt jobbig fem kilometers runda. Fjortonåringen drog på sig löparkläderna och gjorde följe, elva- och nioåringen tog cykeln. Men de följde bara med en liten bit. Sen drog de till byhålan intill och köpte glass. Får se om de orkar ta sig hem igen sen.
Kändes mycket kul att få sällskap på rundan, förutom av solen. Den kokade oss stekta under tiden och vi båda föll ihop på farstutrappan likt två torrlagda gäddor.
Tänk att något som känns så jobbigt samtidigt känns så himla bra.

Duvorna gurglande från trädtopparna, någon fjäril som styr över altanen, bilar på avstånd nere från stationsvägen och solens enorma värme mot mina ben.
Har just ätit min vanliga grötfrukost och satt mig med kaffekoppen i hammocken. Gårdagens böjpass känns benen och allt känns liksom...bra. Bara bra.
En väldigt varm och solig dag tycks vi ha vaknat till och poolen står ju redo att användas. Inte många måsten på listan idag, lite matinköp må hända behövs och kanske en snabb sväng till tippen, men i övrigt kan det nog finns tid för en bok i solen. Kanske till och med doppar mig.
Det är varmt idag.

Tills fladdermössen visade sig satt vi kvar på altanen. I skymning och kvällens svalka kröp vi ihop i filtar och väntade in dem. De riktiga batman'sen.
Lille E ville bestämt se en flygande fladdermus innan vi gick hem. Och vi vuxna hade så himla trevligt där vi mös och skrattade oss varma, att det gjorde ingenting att de drog ut på tiden.
Men till slut kom de, en efter en flög de kors och tvärs över oss. Ljudlöst fladdrande.
Tänk vad trevlig en plötslig spontan middag med härliga vänner kan vara. Och imorgon har jag ju sovmorgon. Ledig igen.

Så var Augusti kommen. Och med den börjar födelsedagsracet. Det är så det känns i alla fall. Vi har födelsedagar i Aug, Sep, Sep, Okt, Julafton, Dec, Jan, Feb och Feb. Sen blir det liksom ett break under vår och sommar. Tills snurren är igång igen.
Denna vecka börjar vi med äldsta gossen som fyller 17 år. Hur galet är inte det?!
Han får delta i valet nästa år!
Det är stort i det här huset. Pratas mycket politik och åsikterna går inte alltid enade.
Men så är det ju. Diskussioner måste föras trots att de inte alltid leder någonstans.
Blir ett spännande val 2018.

Klockan ringer och det är dags att stiga upp. Hur trött man är när man ska gå upp klockan tre på natten får man helt enkelt inte kännas vid. Ibland får man inte känna alls. Bara göra.
Likt min syster som med nerver av stål tog micken och sjöng för sin nyblivne man och alla oss i bänkraderna, mitt i vigseln. Utan att darra på rösten en smula. Iskallt. Inte ett öga var torrt för oss andra.
Stark. Ibland måste man vara det. Antingen på grund av egna val eller inte. Nu ska jag jobba.

Besviken konstaterar jag att armarna inte orkar med de tio set jag planerade för. Den sista repetitionen på nionde setet kom precis upp och det var bara att inse att jag fick stanna där.
Fortsätter mitt pass och lyckas i stort sett få det som jag vill och kan nästan lägga förra veckans katastrof bakom mig. Om det inte vore för det där tionde setet. Som aldrig blev av.
Suckar. Tänker till. Frustar. Tänker tillbaka. Till slut slår jag mig själv i huvudet med det faktum att jag för ett år sen tog personbästa med 1 rep på 50kg och idag lyckades jag med nio set av femmor på 55kg! Give me some credit bitch! Hur kommer det sig att man aldrig är nöjd?!
Tog ju nytt pb på 60kg nyss, give me a break! Det är ju för fasen asbra!
Klappar mig själv på axeln.

Stoppade hörlurarna i öronen, satte på bästa låtlistan och lät fötterna trumma takten i asfalten. Jag avslutade gårdagen med en löprunda. Den första på mannaminne så hastigheten var allt annat än hastig, men det var gruvligt skönt. Välbehövligt att lufsa av mig alla helgens känslor och rensa systemen så här till semesterns slut.
Efter många timmar i bil är det också skönt att röra lite på sig.
Idag drog arbete igång igen. Vilket känns helt ok. För att inte säga skönt.
Vardag och rutiner är underskattade.