Minuterna är inte många. Ändå väntar vi i en evighet.

Ögonen hennes glittrar ikapp med strassen i tiaran på hennes välfriserade hjässa. Hon strålar av lycka och kärlek. Hon är vacker...

Vi har låtit champagne bubbla ut i alla våra sinnen och välkomnat fnittret som det gav upphov till. Under några timmar har vi borstats, friserats och klätts. 

Några sista timmar som ogift har hon med pirr i kroppen räknat minuterna inför det stora ögonblicket...

Där står vi nu.

Min barndomsvän och jag. Brud och tärna.

Hör klockorna ringa och ser brudnäbbarna försvinna in genom kyrkporten.

Väntar på att hämtas och i tur och ordning föras fram längs med altargången.

Vi drar ett djupt andetag och ler mot varandra - nu, NU är det dags!

Veckoplaneringen gjordes under söndagskvällen i den alldeles nyinstallerade bastun.

Maken och jag i ett svettigt värmerum.

Disskuterandes kring vem som tar kommande veckas föräldramöte och hur vi lägger upp läkarkontrollen för ettåringen, ska maken komma hem först eller ska vi mötas vid vårdcentralen.

Allt medan huden blir alldeles glittrig och små pärlor sakta släpper och rullar sig nerför halsen...

Samma gamla funderingar. 

Fast under bra mycket trevligare förhållanden ;-)

Företaget gossfamiljen kräver sina planeringsdagar. 

Och söndagar brukar vara föredömliga för dessa avstämningar av kalendrarna.

För ibland är det mycket. Mycket som måste stämma och passa in, få plats mellan det vanliga; jobb, läxor, studier, orkestrar och trumpetlektioner, judo och övriga träningspass.

Då krävs hantering.

Hantering; att aktivt planera och känna sig makthavande, i det här fallet över veckoschemat.

För att inte behöva rasa in i något stressat tillstånd.

Och vad passar bättre än en bastu för att koppla av?

Även för att koppla av efter helgens något nervpirrande förehavanden.

Att bli tillfrågad och ombedd att sälla sig till brudekipaget i rollen av tärna, är så klart fantastiskt hedrande!

Och det var precis så otroligt kul och spännande att få stå vid brudens sida under hela hennes stora dag, som jag kunde tänka mig :-)

Vi stod i underkläderna och fnittrade med frisyrerna halvfärdiga, medans den underbara frisören för dagen räddade allt med hundra liter hårspray, vi skålade i champange och hällde i oss några vällagrade tunnor minnen.

Suckade långsamt och log mot varandra.

Nu är det inte långt kvar....