Gång på gång blir jag påkörd. Av en ferrari.

Den är inte stor, men mina tår tycker inte om det i alla fall.

Det är en protest. En sur liten gosse som inte får som han vill. Genast och med en gång.

Gossmor är lite trött. Vill inte annat än sitta ner en stund.

Har jagat runt med dammsugaren, vaskat kring med disken, snurrat runt med tvätten och vispat runt i toaletterna så hon blivit alldeles snurrig.

Botemedlet heter en kopp kaffe. En kopp kaffe och en lugn minut. Det är allt hon begär....

Lille D och jag har redan spelat två partier memory.

Han har lärt mig namnen på alla cars-bilar han kan. Mitt huvud är nu fullt av häftiga bilar och personifierande namn.

Känner så smått att de börjar stå mig upp i halsen.

Vill bara få tänka på annat nu.....