Man stångar sig blodig ibland...

Biter sig i läppen och klöser sig vidare i ett desperat försök att komma dit man vill. 

Kämpar för att hålla drömmen vid liv.

Någonstans väger det över. Till slut är mängden energi som läggs ner långt mycket större än möjligheten till vinster. 

Kanske dags att låta drömmens bubbla spricka.

Det kan ibland vara lättare att sörja det som aldrig blev, än att kämpa i ständig motvind.