Suss

8 augusti 2016 22:21

Hittade hit genom fb och klubbens hemsida. Sonen tränade hos er i vintras men tappade tyvärr modet efter ett uppehåll pga lov följt av sjukdom. Vi hoppas han hittar tillbaka, judon är en sån fin sport.
Du skriver så vackert. Jag blir både rörd, tårögd och inte minst inspirerad. Du verkar vara så full av harmoni, och insikt. Vis liksom? Kanske inte så modernt uttryck.
Jag förstår inte hur ni hinner med... livet. Har 3 trollungar och kan liksom inte föreställa mig hur tiden räcker till för ytterligare 3.
Men familjen anpassar sig kanske allt eftersom.
Önskar dig allt gott!

Kattis

9 augusti 2016 10:01

Hej Suss!

Hoppas verkligen sonen tar modet att komma tillbaka till judon. Judo är den ultimata idrotten för barn enligt mig.
Man tränar inte bara kondition och fysik, utan även det sociala med att våga ta i en annan människa, bekant som obekant och av bägge kön, och kroppskontroll då man lär sig sina egna begränsningar både muskulärt och liksom var man börjar och slutar. Främst med brottningen då tänker jag.
Man lär sig lyssna på och utföra instruktioner som kan vara ganska komplicerade och att vänta.
Dessutom tränas judo av en så spridd skara människor av väldigt olika bakgrund att man lär sig tolerans och förståelse för varandra.

Försök få gossen att komma och titta igen så kanske han känner viljan komma tillbaka.
Och mamma kanske också vågar prova? ;)

Sen tackar jag väldigt för komplimangerna! Och ja, man anpassar sig och livet efter det mesta.