Tältliv för nitton personer som vill kunna äta middag tillsammans. Grilla är smidigt. Och gott. Förbaskat gott. Dessutom är det nästintill lag när det kommer till svensk sommar.
Så. Hur många billiga klotgrillar behöver vi köpa in för en veckas campingliv?

Vi vuxna kliade oss i huvudet när vi under förmiddagen funderade på hur middagen skulle lösas.
Rätt som det var. Runt hörnet in mot vår lilla tälthörna kommer tonåringarna. Gemensamt släpandes och skuffandes på en gigantisk offentlig jättegrill. Pustandes får de hjälp att placera den på lagom bra avstånd från vårt boende.

Så där ja. Problemet löst.

Vi sitter utspridda lite överallt. Vi är ju nitton personer så vi tar upp lite plats.
De yngre barnen, som vet hur man roar sig, far ut för den ena kanan efter den andra. De trötta slumrar i solstolarna. Själv läser jag. Fred Vargas.

Musiken poppar i högtalarna och det är svårt att inte hålla takten. Mannen, den rastlöse, vandrar omkring planlöst i jakt på. På detta vad vi letar efter med jämna mellanrum. Det gillar att roa oss. Just nu söker han på stranden.
Skulle det inte vara för vinden skulle jag brinna upp. Stekt fläsk.
Jag är hungrig.

Vinden lekte tafatt med tältduken hela natten och femtonåringarna ville aldrig gå och lägga sig.

Jag vaknade på golvet med tröttheten som en tung filt över mig. På golvet hörde jag visserligen hemma, men det borde finnas en tjock luftmadrass emellan. Madrassen låg kvar. Men luften hade sakta gått ut. Vissa är morgonpiggare än andra.

Larmet ljöd klockan åtta. Prick.
Då hade sjuttonåringen tydligen bestämt att det var slutsovet. Det tog en stund innan han vaknade och vi hann gå igenom hela raddan med uppladdade I-phones innan han ytterst mödosamt fick upp dragkedjan och ut huvudet ur sin lilla sovkuvös.
?Det går inte att andas? frustade han och erkände sin larminstallation. En kvarglömma från gårdagen. Då jag med nöd och näppe fick in honom i bilen innan vi skulle åka.

Denna morgon funkade larmet desto bättre.
God morgon.