Luften som omsveper mig är sval och har en doft av regn. Det har jag känt ett par dagar nu, men inget regn har fallit. Kan jag hoppas på inatt?

Jag ligger i sängen med nybäddade lakan och läser. Läser om stress och prestation. Boken tröck min syster i min hand innan jag for därifrån för någon vecka sen. Hon ville att jag skulle läsa den.
Den är ganska invecklad och djupgående på det fysiologiska planet. Mycket snabbläser jag bara. Jag har ingen glödje av att försöka förstå och minnas varje hormonell påverkan eller cells betydelse vad det gäller stress. Det jag lärt mig är att det är otroligt mer invecklat och mångfacetterat än jag trott.
Jag längtar till jag kommer till prestationsbiten.

Ute på altanen står poolen stängd för dagen. Sällan har den väl varit så välanvänd som i år. Otroligt skönt att kunna kliva i och svalka sig när hettan blir övermäktig.
Får se hur länge det fortsätter.
I det här landet sker alla väderbyten så fort. Sommaren kommer plötsligt. Hösten likaså. Och ingen är någonsin beredd när snön plötsligt faller.
Det är något jag funderat på. Vad händer när kallare luft plötsligt kommer? När varm och kall luft krockar blir det väl hastiga vindar? Om riktigt varm luft möter kall luft, ju större temperaturskillnad desto kraftigare vind? Orkan? Tornado?

Mina tankar snurrar lite så.

Det var varmt igår. Kan nog ha varit den varmaste dagen hittills.
Men min planering sa - löpning. Och jag har väldigt svårt att bryta min plan.
Jag försökte vänta in kvällen och svalkan för att ge mig någorlunda bra förutsättningar. Och kvällen kom. Men inte svalkan.
Till slut kände jag att det kvittar om jag väntar till klockan elva inatt, det kommer ändå vara varmt. Så jag kan lika gärna ge mig ut klockan sju och ta det för vad det är. Ett sjukt varmt löppass. Jag får lägga ribban lågt och stanna upp och gå om jag inte pallar.
Så jag bytte om och skulle bege mig.
Då reser sig maken och säger att han tycker att jag är galen, och just därför tänker han följa med. Se så jag inte kollapsar på vägen.
Gulligt? Njae. Kanske.
Jag slapp springa själv i alla fall.

På hans initiativ tog vi en annan runda än vanligt och jag bad om mycket skog. Så vi skrapade ihop en femma i buskarna runt vattentornet.
Och det var ju sannerligen nyckeln till allt! Det blev ett riktigt skönt pass.
Det är ju där man ska va. I skogens skugga under höga furors kronor. Där finns svalkan!

Så min löpning behöver ju inte bry sig om värmen. Det är bara att springa in i buskarna.

Fullmåne.
Var det det inatt? För om jag fick en allt igenom bra natt igår natt så var det precis tvärtom inatt. Klarvaken så det kröp i hela kroppen ända bortåt tvåtiden. Kunde inte somna!

Kvällen hade varit helt perfekt. Jag hade varit på bio. Gossmor på bio!
Det var så ungarna inte trodde mig. Chockad ifrågasatte de vad de just hört. ?Ska DU på bio??
Men jo. Jag var på bio.
För en gång skull var jag medbjuden till en film utan massa blod, pang pang och explosioner. Jag var medbjuden till Mamma Mia.
Åh så underbar. Första filmen var såklart bättre. Den är ju alltid det. Men denna var helt underbart mysig att se. Jag satt med ett stort leende nästan filmen igenom. Gåshud och rysningar som kom och gick och tårar som titt som tätt trängde upp till ytan.
Åh. Sååå mysig!

Efter det gick vi alla sex, kompisar och kompisars kompisar, och åt på pinchos.
Har ni sett ?the greatest showman?? (Om inte så måste ni göra det!!) Där var jag och åt.
Jag har aldrig varit på pinchos, men jag blev överförtjust direkt! Hela atmosfären, miljön, konceptet. Perfekt!
Tapas-tänk med miniatyrrätter. Beställ och prova i en salig blandning. Jättegott!

Så kvällen var jättetrevlig. Händelserik och social.
Men jag kunde inte somna.
Var det fullmåne inatt?

Vaknar. För en gång skull något så när utvilad. Har inte vaknat allt för många gånger och framför allt har jag kunnat somna om varje gång. Skönt.

Sätter på mig bikinin och tar mitt varma vitronvatten till hammocken. Finns ingen anledning att sätta på sig något annat. Det är för varmt. Har kännt att det varit lättare att hantera värmen med endast bikini på mig. Plus att det går snabbt att svalka ner sig i poolen och det håller ned värmen ytterligare att gå omkring med blöt bikini.
Det tycks bli lika varmt idag igen.

De sista semesterdagarna håller på att rinna ut. Vet inte riktigt vad jag känner kring det.
På ett sätt längtar jag till både jobb och arbetskamrater. Jag jobbar på en flygplats och trivs enormt.
Men å andra sidan. Den här värmen. Den här sommaren. Tillbaka till grottan. Njaaee.
Hade nog gärna varit här i hammocken ett par veckor till.

Liten håller kartan. Koncentrerat studerar han den. Länge. Länge.
Till slut pekar storebror långt fram mot en ingång till höger. ?Där? säger han.
?Dit ska vi? konstaterar Liten och pekar åt samma håll.
Vi går efter.

Vi var på Naturhistoriska igår. Har varit där många gånger förut. Nu är det lille Elvis som är mest intresserad. Han som längtat hit mest. Och mest till dinosaurierna. Så klart.
Vi går igenom utställning för utställning. Elvis leder. Går först med kartan och visar vägen.
När sista utställningen är sedd är det dags för Cosmonova. ?Dream big?.
Underbar föreställning som rör mig till tårar flera gånger. Jag är så löjlig.

Älskar sådana där utflykter. Där vi går lite utspritt, men ändå tillsammans. Där vi upplever saker och lär oss något nytt. Där vi häpnas och fascineras tillsammans.
Älskar det.
Älskar det.

Syrsorna välkomnar oss där vi kommer längs dikeskanten. Högljutt spelar de sin sommarmelodi. Solen är lågt sjunken bakom skogskanten och det enda som syns är dess guldiga skimmer, som om dess strålar inte riktigt vill släppa taget om himlavalvet.
Klockan är långt förbi nio, men det är först nu vi lyckats komma ut på löprundan. Mannen och jag. Och det är först nu det är svalt.
Det är riktigt skönt till och med. Ordentligt svalt. Tyst och stilla. Inte många ute. Första kilometrarna känns kanon.

Men det kan ju vända. Och gör så förstås.
Vet inte om det är mat eller vatten som är bristvaran. Kanske kombo. Har inte ätit på sex timmar och nog inte fått i mig ens en liter vätska på hela dagen, så grunden för dagens löptur var lite illa.
Två kilometer gick det, sen kom ett redigt knytnävsslag i magen. En rejäl obehagskänsla mitt i solar plexus. Försökte andas djupa avslappnande andetag. Försökte med lite vatten från idrottsplatsen vi paserade. Drog ner på tempot.
Inget hjälpte.

Vet inte om jag ska känna mig dum eller duktig. Men jag höll ut i alla fall. Smärtan i mellangärdet satt kvar rundan igenom, men jag lyckades bita ihop och ta mig runt. Kom i mål kräkfärdig och totalt färdig. Inte av riktig trötthet egentligen. Mer av utmattning på grund av att ha pressat mot smärta så där.

Det kunde ha blivit en alldeles underbart skön sväng. Men jag måste komma ihåg vätskan dagen igenom innan ett pass!
Drick. Drick. Drick.

Den synen. Otroligt vacker.
Solen går ner bakom horisonten med ett guldigt sken. De skarpa kontrasterna. Mängden av master och den spegelblanka vattenytan.
Vackert. Så det tar andan ur en.

En liten liten stund.
Sen. Borta.
Bara mörkret kvar.

Ser ut över viken. Mängden segelbåtar förbluffar mig. Jag slutade räkna vid tjugo.
Åskan som dundrade i närheten för några timmar sedan är ett minne blott. Det var lite mysigt att sitta i båten och lyssna till naturens mullrande. Men jag är ändå tacksam att det inte kom hitåt.

Vi har precis gått på båten igen. Kylan (jo faktiskt! Och den tas bara tacksamt emot) fick oss att lämna den annars så varma klipphällen och kliva in under båtens kapell.
Kvällen har till största del spenderats med kuben. Rubiks kub alltså.
Så gott som alla i huset (okej då, vi säger väl båten. Men det är bara just för tillfället) klarar den sedan länge. Näst yngsta gossen var till och med med i ett tv-program här i våras. ?Idag om ett år?. Där han visade resultatet av sin årslånga kamp med att, inte bara lära sig klara av att lösa kuben, utan dessutom lyckas lösa den under en minut.
Han lyckades.

Men nu är det min tur att lära mig.
Har varit högst ointresserad och ovillig att ens någonsin försöka. Men nu. Ja. Jag vet inte riktigt. Nu har jag lust helt enkelt.
Fast då på mitt sätt. I min takt.
Och jag har ju några som kan lära mig.