Ser ut över viken. Mängden segelbåtar förbluffar mig. Jag slutade räkna vid tjugo.
Åskan som dundrade i närheten för några timmar sedan är ett minne blott. Det var lite mysigt att sitta i båten och lyssna till naturens mullrande. Men jag är ändå tacksam att det inte kom hitåt.

Vi har precis gått på båten igen. Kylan (jo faktiskt! Och den tas bara tacksamt emot) fick oss att lämna den annars så varma klipphällen och kliva in under båtens kapell.
Kvällen har till största del spenderats med kuben. Rubiks kub alltså.
Så gott som alla i huset (okej då, vi säger väl båten. Men det är bara just för tillfället) klarar den sedan länge. Näst yngsta gossen var till och med med i ett tv-program här i våras. ?Idag om ett år?. Där han visade resultatet av sin årslånga kamp med att, inte bara lära sig klara av att lösa kuben, utan dessutom lyckas lösa den under en minut.
Han lyckades.

Men nu är det min tur att lära mig.
Har varit högst ointresserad och ovillig att ens någonsin försöka. Men nu. Ja. Jag vet inte riktigt. Nu har jag lust helt enkelt.
Fast då på mitt sätt. I min takt.
Och jag har ju några som kan lära mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...