Igår satt jag som vanligt och skrev mina små ord på datorn, men jag hann inte så långt innan mannen kom och röck den ur händerna på mig.

Jag var nämligen så ilsken igår att jag inte behandlade datorn så mjukt och vänligt som han ansåg var behövligt.....

Nej, som sagt. Gårdagen var inte till min fördel. Det var en sån där dag när alla tar ut svängarna runt mig. Inte någon vill liksom stå i vägen.

Ibland har jag sådana dagar, och trots att jag verkligen försöker ta det lugnt och hålla humöret nere, så är det som om allt jobbar mot mig och verkligen kämpar för att få mig att tappa greppet.

Antar att vissa hormoner hjälper till med det........

Barnen lyckas jag dock ha tålamod med, även om de så klart känner av mitt humör ändå.

Jag känner mig inte som världens bästa förälder de dagarna....

Men det är det där med hormoner och preparat mot dem. För mig är det absolut inget alternativ att pumpa kroppen full med hormoner och äckel utifrån. Om det gick att äta något i bladform som hjälpte, skulle det vara en annan sak.

Nej, jag är rädd för alla konstiga grejer man kan stoppa i sig nu för tiden.

Penicillin för minsta öronvärk, hostmedicin vid lite harklingar och sprayer i näsan vid lite snuva. Vart ska vårt immunförsvar ta vägen??

Som de där vedervärdiga antibakteriella grejerna som kom för några år sen! I tvålar, diskmedel, --- och hans moster. Om vi inte ger kroppen minsta bacill att jobba mot, kommer den aldrig klara av en influensa!

Och då blir varje förkylning livshotande....

på väg genom den stora staden Stockholm och dess alla förorter. Att människor vill trängas så förvånar mig väldigt!