En bit ur mitt liv

Alla inlägg den 26 april 2010

Av Kattis - 26 april 2010 20:19

Vad härligt att kunna känna sig förstådd! Skönt att det finns ni som tycker som jag.

Nog för att det är mig en stor sorg att jag aldrig fått en dotter. Någon att känna igen sig i och återuppleva barndomen genom.

Men det är ingen sorg att få sex söner!

Jag fick frågan om jag läst "Dotter önskas" av Katerina Janouch. Självklart!

Så fort den kom ut i handeln.

Jag kan nog säga att jag kunde känna igen mig en hel del i den. Men också inte.

Vad jag kan minnas kände modern i boken stor skräck inför den risken att även näste barn blev en pojk.

Det har jag aldrig upplevt.

Jag vet ju alltid redan innan mina graviditeter är ett faktum att det kommer bli en gosse. Men just den gossen är min högsta önskan!


Ja, ja. Nog om detta.

Idag var jag till min äldstas klass eftersom de skulle få stelkrampssprutan.

Det visade sig vara barnens beslut om vi föräldrar behövde medverka eller inte. 

Det enda meddelandet jag fick var att jag inte fick glömma bort vaccinationen idag klockan ett.

Så dit kom jag. Och endast en mamma till.

Men vad jag kunde tolka av min son, var han rätt nöjd med att ha mig där.

En av tjejerna var alldeles ifrån sig av skräck inför den kommande sprutan.

Jag frågade varför hennes mamma inte var där, då hon var så rädd.

Då sa hon att hennes mamma hade vägrat och tyckt att hon var jättefånig.

Varför då?

Är det att curla och dalta sina barn att stödja dem inför något de uppenbarligen har en stor rädsla inför?!

Det tycker inte jag!

Jag har väldigt svårt för daltande och fjantande med barn.

Jag vill absolut inte lära mina barn att de kan dö om de snubblar på tröskeln, som jag tycker en del föräldrar gör.

Men jag vill heller inte härda dem, utan lära dem att det är tillåtet att visa sina svagheter och att det är okej att be om stöd i svåra situationer.

Av Kattis - 26 april 2010 09:48

Att vara gravid är underbart. Kanske inte en oväntad åsikt från mig, med tanke på att jag valt att gå igenom det om och om igen.

Men första gången är ju alltid första gången. 

Då är det mer speciellt än någon av de kommande graviditeterna. Så klart.

Men det är alltid mysigt att känna ett liv börja rumstera runt inom en själv. Hur livet vaknar och växer och faktiskt blir lite av en personlighet innan det ens sett dagens ljus.

Men nu för tiden möts mina graviditers utannonsering inte enbart med ett "Grattis!", utan följdfrågan blir alltid : "Jaha, är det en tjej nu då?".

Varför måste människor vara så förblindade av könet?! Måste man efter flera barn av samma "sort" bara leva med en önskan om en av det andra slaget?

Jag förstod redan under min tredje graviditet att denna familj inte skulle bestå av något annat än gossar. Men jag vill ändå ha många barn.

Jag har alltid bestämt hävdat att barnaskaran ska ligga på ett antal av sex stycken.

Sen råkade det enbart bli pojkar allihop. Det kan väl inte jag rå för. Men inte är de sämre barn för det. Eller  mindre önskade.....

Det känns ibland som om folk i allmänhet anser att min son är mindre önskad och välkommen bara för att han råkar vara den sjätte av sitt slag!

Han är en lika stor gåva och ett lika stort underverk som min första gosse!


Varje barn är unik.

Varje barn är en personlighet.

Varje barn är speciell.

Varje barn är en välsignelse.


Och alla är de mina!

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30
<<< April 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards