En bit ur mitt liv

Alla inlägg den 29 april 2010

Av Kattis - 29 april 2010 13:25

Fick lite inlägg om mitt utfall mot hysteriska föräldrar.

Kul!

Flest var ni ju som höll med mig, men funderaren verkade aningen surmulen.

Jag undrar vad som skapade detta?!

Att jag inte är expert bara för att jag har "en bunt barn", håller jag onekligen med om. Även om jag tycker att det uttrycket endast låter löjligt.....

Självklart ger fler barn en större erfarenhet.

Men menar du att det är bra för barnen att vi föräldrar blir helt till oss så fort dem gjort sig illa, så ber jag verkligen dig att utveckla detta!

Det finns ingen vinst för barnet i att få se sin förälder rädd.

Som jag skrev är det förståeligt att som mamma eller pappa känna sig illa till mods när vi ser våra kära ramla och slå sig ordentligt. Men för att kunna ge vårt fulla stöd till barnet måste vi vuxna se till att hålla oss själva lugna.

Barnet tolkar situationen efter hur vi vuxna visar att vi tolkar den.....


Ser gärna att funderaren svarar med sin synpunkt!

Av Kattis - 29 april 2010 07:19

När jag var liten fanns det en mamma som bodde i min närhet, hon lät inte sina barn gå på asfalt......

De kunde ju ramla och skrapa knäna!

Vad lär man sina barn när man far upp som en raket och rusar fram och tröstar alldeles hejdlöst?

Det ser då i barnens ögon ut som om föräldern tror att barnet kunde ha dött allra minst! Därmed blir barnet vettskrämt för att råka snubbla och gråter förtvivlat om det så bara blir en prick på benet.

Det är så otroligt löjligt att bete sig så. Ett barn ramlar, blöder och får blåmärken hela tiden. Annars kan det inte ha fått röra sig obehindrat. Och då blir det hämmat.

Barn måste få klättra och utveckla sig motoriskt, det är väldigt viktigt för inlärning i övrigt.

Kroppsuppfattning är superviktigt för självbilden!

Och självbilden är vad vi jobbar med när vi ska lära oss att älska oss själva.


Jag vet föräldrar som far till farbror doktorn så fort barnet fått en bula!

Tacka f-n för att läkare är trötta på småbarnsföräldrar och inte tar oss på så stort allvar!

Jag kan förstå att en mamma är rädd om sitt barn, men man måste ta sig i kragen och hålla sig cool när det händer barnet något. Det är förälderns uppgift att stötta sitt barn och hjälpa det att känna sig trygg. Inte ska ett barn behöva hantera en hysterisk förälder då det själv har gjort sig illa!?


Jag kan också känna pulsen gå upp i trehundra och tycka att det är jätteobehagligt när det lilla barnet blöder ymnigt från munnen. Men det får jag inte visa mitt barn!

Det är sällan så farligt som det ser ut eller låter som. Mun och ansikte blöder alltid mycket. Man får tvätta av och sen se i faktum hur det egentligen ser ut.


Det finns även far och morföräldrar som börjar skälla ut andras barn då det varit bråk om något och deras barnbarn blivit puttad. Som om det andra barnet kunde ha dödat deras barnbarn!

Nog för att barn kan behöva tillsägelser även av en annan vuxen, men de ska inte behöva ta vad som helst! Det är oacceptabelt! En vuxen människa måste veta hut!


Nej. 

Som vuxen och förälder ska man finnas där för att trösta och lugna. 

Man ska visa sina barn skillnad på fara och ofarligt. 

Att ramla och skrapa knät gör ont en liten stund men är helt ofarligt.


Se till att du är lugn, så hjälper du ditt barn bäst!

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30
<<< April 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards