En bit ur mitt liv

Alla inlägg under april 2011

Av Kattis - 14 april 2011 08:49

Fastsurrad på magen sover han min lille plutt.

Sovit gott i natt har han inte gjort. Och därmed inte jag heller....


Vandrat mellan rummen i den mörka tysta natten. För det var just bara då han var tyst. Ligga eller sitta ner var det inte tal om.

Ingen napp eller tutte kunde ge honom den tröst han behövde.

Bara att få kramandes bäras omkring...


Febern håller sig ännu någorlunda i schack. 

Och jag hoppas den har fått göra det den kom för, och kan dra sig tillbaka nu.


Gissar gör jag att det är de första små tänderna som försöker kämpa sig fram.

Men att barn då blir påverkade av snuva och feber är ju bara en myt läste jag i en forskningsartikel för ett tag sen.


Detta kommer bli en lååååååång dag................

Av Kattis - 14 april 2011 08:29

Maken min satt och hade lite skoj med tekniken.

Det resulterade i en musikvideo full av klipp från judograbbarnas matcher. 

Tyvärr gick det inte att få in den via bloggen, utan jag kör den genom youtube....


Judokillarna

Av Kattis - 13 april 2011 18:18

Med en liten febrig skrutt blev jag lämnad hemma i soffan. Resten av klanen tog med sig pappa till skolans öppet hus. Där ska mängder med byggnadsprojekt, målade alster och uppträdanden stoltseras med. Och storgossen tillhör de som står för cafeterian under kvällen. Gårdagen spenderades med kompis i köket. Äggknäckandes, vispandes och smetslickandes. Och jag hade verkligen sett fram emot att få se gossen sittandes i 'kassan' och räkna ihop allas kakor och saftglas… Feber kommer alltid olägligt!

Av Kattis - 13 april 2011 08:49

Jag är varken utbildad pedagog, psykolog eller beteendevetare.

Men när det går så långt att föräldrar anser sig tvugna att be sina barn slå tillbaka. Slå tillbaka så hårt att de inte blir slagna en gång till.

Då måste jag tro att skolan inte har gett barnen och föräldrarna det tillitsfulla stöd som krävs....


Om ett barn får ett knytnävsslag rakt i ansiktet och inte tycker sig bli tagen på allvar i sin ångest och oro. 

När lärarkåren mest vill ursäkta och skydda den stackars trasiga själ som utsätter sina klasskamrater för dylikt, var ska barnen då söka skydd?!


Vi föräldrar, med det stora ansvaret och den enorma beskyddarinstinkten för våra barn, har svårt att ta konflikterna som uppstått i skolan mellan barnen. 

Ingen av oss var ju med vid händelsen.

Och tyvärr bär alltför många föräldrar inbillningen att just deras barn är rena änglar, som aldrig kan bli så upprörda att de tar till en felhandling.


Att såra och göra illa en annan människa utan mening är sådant som även händer den bäste - vi måste lära våra barn att se effekterna av sitt agerande och ta ansvar för det. Att be om ursäkt.

Och att bli arg och upprörd när man blir sårad är mänskligt. Allt annat vore onaturligt. Vi vill ju att våra barn ska lära sig knyta an till sitt stora känsloregister.

Sen gäller det att lära sig att hantera sina känslostormar. Och där har alla barn kommit olika långt.


När man blir riktigt arg och ledsen är det inte alltid lätt att veta hur man ska hantera situationen.

Det kan lätt bli tokigt och sluta med enbart pajkastning och försök att ge igen.


De barn som blir utsatta måste tas på allvar och få bekräftelse för att deras känsla av att ha blivit illa behandlade är korrekt. Så den känslan befästs och att de lär sig att lyssna till den. 

Annars finns risken för att de senare i livet inte agerar när de bli överkörda i andra situationer.

De måste dessutom bli förstärkta i sitt eget handlande. Att de inte gick in i "ge-igen-rollen". Att de lämnade konflikten och gick därifrån. 

De måste få känna att de gjorde rätt, att de var duktiga. 

Inte, som i värsta fall, att de känner att de upplevs som jobbiga för att de "skvallrar"!

Annars lär vi barnet att det måste försvara sig själv, och vi får en upptrappad konflikt med "pajkastning" varje rast....


Jag anar ofta att lärarna känner att de inte har ordentligt med kunskap kring detta med att hantera konflikter och barn med lite större behov.

Att de måste larma sjutton gånger innan de får stöd och kanske en resurs. Då har det ofta redan gått för långt.

När lärarna känner att stödet är så långt borta skapar det otrygghet hos dem också. Det är måste ju vara stressande.


I min drömvärld hade varje skola en gemensam plan att agera efter.

Varje lärare och klass hade precis samma ordningsregler med samma följder vid felaktigt agerande.

Kanske kände lärarkåren då en större säkerhet när de visste precis vad att göra vid varje situation. 

Förhoppningsvis slapp de då det ständiga tjatet och tjafset med störande elever. Tjat är förödande för tilliten.....


Men som sagt.

Jag är varken utbildad pedagog, psykolog eller beteendevetare.

Men jag är förälder och jag vill att alla barn ska komma till en skoldag där de känner trygghet och säkerhet. 

Att de vet att där finns fullt av vuxna som kommer lyssna och respektera dem för dem de är.

Där de kommer kunna guidas fram genom alla de situationer de hamnar i under dagen. 

Att alla barn känner att de går stärkta hem med en ryggsäck fylld av kunskap. Både emotionellt, socialt och vetenskapligt.

Av Kattis - 12 april 2011 21:51

Putsar mina vingar. Böjer nacken och kastar mig ut. I det okända.... Fallet är svindlande och evigheten känns nära. Så plötsligt bär vindarna upp mig, vingarna ger mig stabilitet och tryggheten kommer smygande. Att slänga sig ut över kanten är sällan lätt gjort. Ovissheten är skrämmande. Även om vi vet att vi kommer behärska flygtekniken så vet vi inte hur långt vi hinner falla innan dess... Det krävs mod att våga ta klivet. Om man då dessutom inte själv får rå över det sista steget, utan får det med en oväntad knuff, är det knappast lättare.... Men då får de stå kvar och se mig flyga. Och jag kommer flyga högt....

Av Kattis - 12 april 2011 14:57

En liten uppfällbar bänkskiva i trä.

Hyllor till bredden fyllda av bullar och kakor. På väggen hänger stora skiffertavlor med presentation över den enormt stora variationen av kaffe som finns tillgänglig. 

Något för alla är en underdrift......


Rummet är litet. Mysigt och gemytligt, med fönster i två väderstreck.

Fyra små runda bord och en väggfast bänk som löper längs hela ena långsidan är det enda som ryms i lokalen. 

Mer behövs inte.


Jag kommer samtidigt som morgonens bull-leverans och doften är kort sagt ljuvlig.

Ensam ska jag inte behöva njuta av denna goda fikastund. Mötet är bestämt sedan länge och jag är som vanligt i god tid.


Slår mig ner vid ett bord och hänger av mig jackan.

Två byggkillar börjar samtala med mig om det underbara med att ha små barn.

Det är väl lille Elvis uppenbarelse som charmar igång dem....


Att det är underbart med små barn håller dock ena killen inte helt med om. Han tycker det är rätt skönt när de vuxit upp lite.

Mitt fikaumgänge, som strax kliver in genom dörren, och jag tillhör dem som gärna har en liten på höften.

Båda har vi sex barn. Och båda välkomnar gärna ytterligare fler familjemedlemmar.......

Av Kattis - 12 april 2011 09:25

Att det kommer vatten ur kranen är en lyxig självklarhet i vår värld. Nu har vi lyxat till det med en automatisk kran. En rörelsekänslig kran. För att må hända spara någon vattendroppe och enstaka krona. Barnen kan då inte glömma kranen på… Fast även solen har fläckar. Och vår lyxiga kran likaså. Den spruttar vatten lite när som. När det faller den in helt enkelt. Vare sig det befinner sig någon i badrummet eller ej. Den sparsamma kranen visade sig vara riktigt slösaktig…

Av Kattis - 11 april 2011 21:30

Musiken dunkar i takt med de dansade stegen. Eller tvärtom.

Jag gillar inte sånt här. Men bara jag får se dig…


På andra sidan rummet står du och dina vänner.

Du ser på mig med gillande ögon.

Trots att det är mörkt ser jag varje liten linje i ditt ansikte. Har studerat det så många gånger att jag ser det tydligt även när jag blundar…

Våra gemensamma tyskalektioner ger mig möjlighet att betrakta dig grundligt.

Jag älskar tyska.


Du står och skrattar där borta på andra sidan rummet medans mina väninnor har en vild diskussion kring vems skor som är snyggast.

Det är i alla fall aldrig de egna.

Men varför köpte ni dem då, tänker jag irriterat.


Så känner jag plötsligt hur jag får en pil i bröstet.

Din blick genomborrar mig. Jag är kär…

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30
<<< April 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards