Mitt i kaoset kom han. Gjöt olja på de vindpinade vågorna och lockade skutan in mot hamn. Lyckades skapa ett lugn innan stormen......

Att nyförälskelsen får lyckan att glittra i ögonen är ingen myt. Den fick det inre själslivet att blomstra och hjärtat att jubla. Färgade hela livet rosenrött.

Den dagen förälskelsen dök ner på djupet och grundlade sig i en bottenlös kärlek, lossade plötsligt alla filter och världen lät sig åter ses med tydliga konstraster.

Vindarna drog på och de vilda orkanerna slet sig loss. Inombords rämnade alla trygga murar, osäkerheten och den bittra erfarenheten gick på för full maskin. Skapade monster och onda diktatorer inom mig. Svåra att hålla i schack.

Jag blev svår att hålla i schack, svår att hålla i över huvudtaget. 

Ändå stod han kvar. Fast lik gjutformen, som håller den smälta järnmassan samman. Med fasta armar höll han ihop mig och mitt inre. 

Stod kvar trots dåliga odds. Stod tryggt och stadigt kvar i väntan på ovisshet.....

I väntan på en framtid som var dold bakom något okänt. Med en vilja att härda ut stormen.

Han höll hårt och länge. Lyckades surra fast den lilla skutan med de starkaste linor. Och tillsammans red vi ut stormen.

Det finns bara ett ord för det: kärlek. KÄRLEK. K-Ä-R-L-E-K.

Och ännu står han vid min sida. Och ännu glittrar kärleken i mina ögon....

Solen får den tunna snöskorpan att gnistra vackert idag. 

Vi tar morgonpromenaden förbi ankorna, som tillitsfullt möter oss med förhoppningen om att erbjudas något ätbart. Vilket vi svekfullt nog inte alls har med oss. Promenaden hade ju ingen färdrutt, vi bara hamnade här...

Skolgossarna är så gott som samtliga i skolan idag. Det är bara sexåringen som får vara hemma. Hans koppor ser ännur lite läskiga ut. Och han har ju ingen tvång att vara i skolan, det är knappast nödvändigt.

Dagssysslorna går vidare genom mataffären. Inköp behövs. Det ekar lite väl tomt i frukostkylen där hemma.

Jag kollar noga i alla innehållsförteckningar, sockerhalten ska ligga under fem procent. Max 5g sockerarter per 100g.

Det går bra med matbrödet, vi kan köpa det vi brukar. Filmjölken har bara 2g, kanon!

Och sen passerar vi fikabrödsavdelningen och plockar utan förbehåll med oss ett paket mazariner...... För idag ska vi fika. Det har vi redan bestämt!

Och mazarinen slinker ner helt skamlöst. Smakar bara bra, alldeles utan ångerfylld bitterhet ;-)

Både tisdagens och gårdagens träningar trillade mellan bokningarna. Men idag. Idag är det judo!

Och trots missade träningstillfällen ömmar mina armar när jag sträcker på dem. Att träna går lika bra på köksgolvet....

Till och med mellan korvvändningarna ;-)

Utanför ligger världen grå. Diset i fjärran tjockt och ogenomträngande. 

En dag bland alla andra.

Att återkomma till något man stått utanför en kortare tid kan kännas svårt. Oavsett om det endast varit under några dagar, kan åsidosättandet av samhörighet göra återgången otroligt tuff.

Vet jag av egen erfarenhet.

Då jag varit sjuk och frånvarande från skolan ett par dagar, kunde det kännas jättejobbigt att gå tillbaka sen. Som att bli tvungen att spränga genom en osynlig samhörighetsmur, som plötsligt byggts upp under min sjukdomstid....

Löjligt, jag vet. Som vuxen kan jag knappt förstå hur jag kunde ha dem känslorna. Men Då kunde det vara riktigt jobbigt.

Nu har jag sett att en gosse i familjen är likadan.... Känner nästintill ångest i kravet att återgå till klassen. Att tränga sig in i gruppen igen. Det behöver inte alltid ha att göra med hur starka vänskapsband det finns, i hur många goda vänner man tycker sig ha i gruppen. Det kan kännas jobbigt ändå.

Det går säkert ihop med de starka känslorna som finns vid avsked också. Same same, but different....

Ja, ja.

Gossmor fick nog lika stor ångest hon med i stunden av ivägtvingande :-(

Men jag vet av egen erfarenhet att det blir jobbigare för varje dag man håller sig utanför.

Det är viktigt att minnas de egna känslorna från barndomen!

Ha det gott!

Min man har en rullande hobby.

Det har ju jag med, fast i en annan form ;-) Mannens rullande sker på hjul, fyra stycken, och det ska helst gå bland stock och sten.

Våra söner ska självklart också få möjlighet att följa pappas hobby, och mammas med för den delen. De rullar inte bara runt på dojon, utan även per fyra hjul till skogs. 

Då vår minsta lilla plutt kom till den här världen var gossfar fast besluten om att denna gosse skulle fastna ordentligt för detta med motorkraft. Gossen skulle födas in i det, få motorintresset via bröstmjölken så att säga.

Sagt och gjort. Gossen rullade runt med far sin på fyrhjulingen innan naveln trillat av. Och har varit med i garaget så fort det varit något att pyssla med kring denna fyrhjuling....

Att det gav effekt råder det inga tvetydigheter kring. Elvis blev snabbt betingad på detta motordrivna fordon. Hoppade redan som ett halvtåringtill så fort han hörde brummandet. Skrek och tjöt för att han ville med när den rullades iväg.

Så nu visar han att han har full koll på hur maskinen ska hanteras! Vet var man startar, växlar och det viktigaste av allt; vet precis hur den låter =-)

Hos läkaren angående Elvis näsblod, fick vi förresten instruktioner om tussar med nezeril att stoppa blödningen med. In med en tuss i näsan och håll för näsan i tio minuter minst. Sen gällde det att smörja med fet kräm i näsan, för att undvika att skorpan ska bli för hård och ramla av och skapa nytt blodflöde.....

Så nu ska det smörjas.

Ha det gott!

Pestens boning.

Lite så känns det här hemma just nu ;-)

Vem kan undgå att få klåda då man ser dessa fruktansvärt prickiga barn överallt!? Det kliar över hela min kropp...

Men pigga och glada har samtliga av dem varit så gott som hela tiden. Någon var ju lite vissen här om dagen, men nu leks det för fullt i alla rum igen =-)

Skönt att de har vänner som redan haft detta, och om nu någon lyckats missa smittan, vill de väl få det avklarat i alla fall ;-) Så kompisar kan de ju leka med ändå, i mån av ork och lust...

Jag känner mig åtminstone otroligt glad över att detta blir avverkat nu!

Frisyr, var ju denna gossmors helguppgift. Och den har jag lyckats bocka av. 

Jag är fullt på det klara med hur jag vill få till det. Nu hoppas jag bara min kära frisör får till det som jag tänkt det. Det hänger ju som bekant på håret ;-)

Min kalufs är av det tjockaste laget, eller inte tjockt i egentlig mening, utan mer i överkant i mängdväg. Skulle varit nöjd med hälften ungefär =-)

Säkerligen sitter någon och anser sig ha varit mycket lyckligare i mitt mångfald av hårstrån, gräset är ju alltid grönare på andra sidan....

Hmm. Funderar på om jag ska dela med mig av skräcksynen jag väcktes av denna morgon.....

Lägger in den i miniatyr.

Lille E har visat sig vara en riktigt blödig kille! Näsblod var och varannan dag nu för tiden.

Okej att det är torrt och allt det där, men att vakna så totalt nerblodad känns mindre trevligt!

Så imorgon ska vi träffa fru doktorn, så får vi se om vi ska bränna eller hitta nån annan väg att gå.

Ja. Ja. Så står det till i det gossfyllda huset idag. 

Hoppas ni har det åtminstone något bättre :-)

Ha det gott så hörs vi!

Hahahaha.....

Ni sku se hur tokigt det ser ut i detta hus just nu :-)

Fem prickiga gossar i olika storlek, som struttat runt mer eller mindre pigga denna helgen. Nu väntar jag bara på att den minsta, lilla Elvis, ska pricka till sig lite. För han ska väl inte lyckas slippa undan, hoppas jag.

Det blev inte så mycket gjort på grund av de röda färgstänken, detta veckoslut.

En riktig latmanshelg! 

Men jag fick i alla fall komma ut till en härlig unghundskurs i det vackra solskenet idag. Alltid lika mysigt att träffa hundmänniskor och spralliga glada fyrbenta! Vilket underbart jobb jag har =-) 

Tänk att alltid känna glädje då man går till jobbet! Lycka!

Så får jag då ett härligt prickigt gäng hemma för flera dagar framöver. Vad ska vi då hitta på?
Om alla bara visar sig pigga kan vi ju åka och gömma oss i skogen en stund....