Jag är riktigt dålig på att ta emot komplimanger. Men jag jobbar på det.

De gånger jag får någon försöker jag tänka på att inte slå ifrån mig, inte nedvärdera den andres åsikter eller påstå att den ljuger. Kämpar med att suga i mig och lägga det i postiva banken. 

Från den banken kan jag sen plocka ut då och då vid behov.

Men även det är riktigt svårt. Oftast försöker mitt inre intala mig själv att komplimangerna jag fått nog inte var sanna, drömda, förstorade eller missuppfattade.

Att aldrig tro gott om folk, eller alltid uppfatta deras goda gärningar som lögner eller lurendrejerier, är riktigt elakt! Och elak vill jag inte vara....

Men en sak är jag verkligen bra på!

Att helt och fullt ta åt mig allt vad kritik heter. Det går ordentligt in på djupet och klistrar sig fast rejält.

DÅ finns det aldrig några tvivel kring den andres trovärdighet eller min tolkningsförmåga.

Jag har nu ett hästarbete framför mig. För detta ska jag ändra på!

Här och nu bestämmer jag mig för att lita på alla goda ord till fullo, ta all saklig kritik som en åsiktsfråga att kunna diskutera och resten med en klackspark.....