Det blåser kallt, småregnar och jag är riktigt trött efter tre mornar av extremt tidig uppstigning. Men jag vill få det här intervallpasset gjort! Jag vill!
Nästan huttrande ger jag mig av. Lyssnar och lyder min lilla träningsguide i lurarna.
Halvtimmen går otroligt fort och jag lunkar sakta hemåt när passet sägs vara slut.
Det känns så skönt att jag trots alla motstånd gav mig ut!
Betyder det att jag är duktig? Nej. Bara att jag är förbannat envis.

Idag är det så kalasdax.
Det ska bakas tårta, dammsugas och plockas lite fint. Ordnas tjusigt framdukning av fika och ses över altanbord. Kanske man kan sitta ute idag?
Kommer bli mysigt att träffa min lilla farmor, min kära mamma och alla andra som behagar dyka upp.

Men först måste jag jobba färdigt.