Poolen undanplockad och till och med tomt och altan har nu officiellt tagit farväl av sommaren. Ganska skönt när sånt är undanstädat. En sak mindre att tänka på.
På studsmattan skränar en drös yngre tonåringar. Deras hesa målbrottsstämmor fladdrar lite så där gulligt i takt med studsandet.
Det är mysigt att ha son med ett gäng kompisar i närheten. Jag är glad när de väljer att vara hos oss. Dels för att man får en chans att lära känna vännerna och dels för att man har någorlunda koll på vad de gör.
Allt är bättre än när de drar runt på byn.

När poolen nu äntligen undanröjts från altanen förvandlas den åter igen till den förträffliga bandyplan den egentligen är. Där springer just nu lilleman runt med sin tjusiga blå klubba och jagar en orange bandyboll.
Det är lite barn varstans med andra ord.
Så där som jag vill ha det.

Titta vilken fiffig nyckelhållare elvaåringen kom med häromdagen. Far i huset skruvade genast upp den i hallen och fixade nyckelringarna till passande legobitar. Blev mycket praktiskt och bra!

Och här har vi äldsta gossens fina legoskåp. Han har precis städat ur och fixat till det med sina legobyggen. Förut var det till brädden fyllt av sten, snäckor och fossil. Som den geolog han är. Eller var. Nu vet jag inte riktigt åt vilket håll det bär.
Student i vår och sen lumpen. Sen får vi väl se hur stjärnorna står.

Jag längtar ut med min kamera!
Längtar ut till skogen och efter att få låta allt som fångar mitt intresse och det som får det att pirra i mig komma på bild.
Imorgon är det förresten kalas. Igen.
Det är den säsongen nu.
Liten gosse fyller straxt sju år stor och imorgon bjuds därför familj och vänner på fika.
Då kan man nog leka med kameran.