Vi styrde skutan straxt innan värmen blev hiskelig. Och vi sneglade på diverse badstränder. Men algblomningen flöt omkring överallt.
Vi rattade oss vidare. Hem.

Smäktande sitter jag i min solstol på altanens skuggade plats. Magen är mätt från den snabbt ihoprafsade lunchen, ostkorv och spaghetti, och jag njuter nu av en riktig kopp lyxkaffe. Nespresso. Vad annars?

Vår angöring denna båttripp var vid en klippa. En placering utan plats för stegen, vilket då krävde ett litet skutt ner från båten. Inget märkvärdigt. Inte långt. Bara ett lite dropp. Hopp.
Jag kände det nog direkt. Vid första ilandklivningen igår eftermiddag. Trippade ner och stegade uppför berget mot en skuggig plats fri från myror.
Det tröck till i svanken, i ryggradens nedre del. Det högg.
Min rygg som varit ganska bra ett litet tag efter hundra år av värk. Nu kände jag den bekanta känslan av obehag igen. Men. Jag fortsatte. Ignorerade.
Varje gång jag klev av båten återkom hugget i svanken. Ryggkotorna pressades ihop.
Och innan kvällen kom var ryggvärken ett rejält faktum.
Nedrans dret.

Idag ska jag hänga. Hänga i min chinsstång i vardagsrummet och få loss det.
Det positiva i kråksången är ju att jag nu fattar vad som gör ont. Måste vara kotorna i ländryggen som pressas ihop på något sätt.

Inget ont som inte har nåt gott med sig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...