En bit ur mitt liv

Senaste inläggen

Av Kattis - 22 april 2020 22:01

Det är den tjugoandra idag. Var tog den tolfte vägen. Och den nittonde. Var tar alla dagar vägen. När tiden spinner loss så här blir jag ju riktigt yr i huvudet. Det är inte bara galet. Det är rakt igenom förvirrande.

Understället och innerjackan är nu officiellt undanplockade. Mössa och vantar likaså. Vandrar ännu omkring med dunjacka samtidigt som de första shortsklädda barnen kommit till skolan. Men snart kanske till och med jag vågar mig på en tunnare modell. Shorts känns dock långt bort. Väldigt långt.

För ett år sen ställde jag om min kost totalt. Började deffa. Målet var att skala av fett och synliggöra muskler.
Styrketräningen hade redan då brakat en del. Diverse stök med smärtor lite här och var och en miss med träningsplanering från en PT sänkte min styrka rejält, och såklart min lust med den. (Kommer dröja innan jag vågar lita på en pt igen.)
Så jag tänkte att jag kör en deff och lägger fokus på utseende istället.

Och när vintern kom hade jag gått ner sju kilo. Vilket gjort att jag fryst i år som aldrig förr. Jag har byltat på mig kläder i många lager och kämpat för att hålla mig varm. Så jag längtar enormt efter värmen nu.

Längtar också efter lite styrkeökningar i gymmet.
Vikterna är långt från vad de var för två år sen och jag har insett att eftersom min kropp inte är den samma, kan jag heller inte jämföra. Nu vill jag bli den starkaste jag kan i den här formen. Jag väger fortfarande sex kilo mindre än för ett år sen.

Men idag kändes gymmet riktigt roligt faktiskt.
Den platt liggande pressen från golvläge var stark och jag kunde höja vikterna med flera kilo. Och i den marklyftsform som är min sämre, sumo, fick jag stabilt upp nittio kilo. Det var kul.
Det kan vara att jag ökat kosten något. Försöker hitta den där balansen. Lagom mycket in för att kunna kvittera ut ett bra resultat i träningen.

Balans. Den eviga jakten. Den och de försvunna dagarna.

Av Kattis - 21 april 2020 22:18

Själen längtar. Skogen lockar mig. Doften av mossa drar mig in längs stigarna.

Längtat länge nu. Saknat stigar täckta av rötter, bergshällar och mossklädda stenblock. Solens ljusa kvällar förlänger våra dagar enormt och längtan efter att vistas utomhus pockar enträget på.

Idag hade tolvåringen fotboll och jag kände viljan till att damma av mina löparskor anpassade för lite mer skogsterräng. Den sista tiden har det ju enbart blivit asfalt och landsväg på mina löprundor. Eftersom det är en halvmara på en bra tid som är mitt mål med träningen just nu.
Så idag offrade jag vilodagen för en mjuk lufsrunda i skogen. Bara för att jag vill.

Och det var helt underbart.
Leriga stigar, nedfallna träd, tvära kurvor och branta bergsövergångar. Helt i min egen takt. Det var paus för fotografering, för att svara på sms, för att kissa och plötsligt för att väja för en drös cyklister och en skock orienterare. Jag hade lyckats trampa in i veckans träning för skogsmullarna. Både de löpandes och de med pedaler.

Efter en timmes skogsdoft kände jag mig så nöjd. Hade jag bara haft nån sån där stämpel med mig hade jag säkert legat bra till bland gänget med de orangefärgade vimplarna. För jag hittade minst åtta stycken.
Utan karta.

Av Kattis - 20 april 2020 20:26

En vacker dag målar jag om det. Jag svär. Tänker ta stegen under ena armen, färghinken i den andra och penseln i munnen. Sen målar jag. I typ... svart.

Grannens hus är målad i den vackraste gul. Ljust gul. Nästan gräddigt. Och varje eftermiddag, när solen lagt sig på framsidan av vårat hus, lyser det upp grannens hus med en alldeles förträfflig pricksäkerhet. Huset börjar glöda. Skina. Lysa likt en strålkastare.
Och eftersom detta sker varje sen eftermiddag precis vid tidpunkten för våran middag, blir vi som sitter med ansiktet vänt ut mot fönstret totalt bländade. Ser ingenting.

Så. En vacker dag... målar jag om det.

Idag var en jobbig arbetsdag. En sån där dag när man hipp som happ kastas in på en uppgift som inte är ens egen, inte ens inom den egna kompetensen, och bara tvingas göra det bästa av situationen. En situation som, helt naturligt, blir uppochned-vänd för alla inblandade eftersom dagen inte alls blir som någon har förväntat sig.
Det resulterar i barn som blir oroliga och röriga och att jag känner att jag är helt utanför både min comfortzone och kunskapsområde.
Summa sumarum; min känsla är att jag tvingas att göra ett dåligt arbete.
Det känns skit.

Men det är bara min känsla. (Himlar med ögonen) Och det är ju den enda som räknas. (Lipar grimaserande)

I mitt inre däremot snörade jag på mig löparskorna. Piggade upp mig med kaffe och ställde in löpplanen i telefonen.
Jag dagdrömde om mina intervaller som väntade när jag kom hem. Drömde, längtade och härdade ut.

Och intervaller blev det. Fyra stycken på sex minuter vardera. Med ett par minuters paus emellan. Och tempot lyckades jag hålla under planeringen. Pressade mig.
Kände att lungorna inte orkade. Svor åt benen -?Det är väl inte ni som andas va? Spring fortare?.
Kom i mål med mitt snabbaste tempo på distansen hittills, trots de två minuternas gåvila i pauserna.
Bra jobbat benen. Visste ju att ni kunde.

Och där vände dagen.
Slutade på topp.
Bästa stället. Utsikten är underbar.

Av Kattis - 19 april 2020 12:18

Samlade i solen sitter vi på altanen. Äter.
Någon äter lunch medans andra äter frukost. Allt mellan mikrad pizza och yoghurt med musli intas till ljudet av fågelsång och grannars kackel. Lite mysigt. Sommarkänsla.

Igår plockade vi ned kapellet av båten. Det ska lämnas in för tvätt och lagning. Kommer kännas så lyxigt och fräscht sen.
Drömmer om att få ordning på många bitar i båten. Om bara obegränsat med tid och ork fanns. Tänk vad man skulle kunna åstadkomma då.
Tid. Och kraft. Det är det som gör det mesta möjligt.

Solen bränner mot mina ben.
Snart väntar ett par timmar bredvid fotbollsplan och kanske slipper jag frysa så mycket som förra veckan.
Den här gången ska jag vara lite mer rutinerad. Campingstol och kaffe. Det är det som gör skillnad vid linjekanten.

Av Kattis - 18 april 2020 20:13


Vet inte vart alla tagit vägen. De tre stora är borta. På jobb, festligheter och utflykt till storstan. De två minsta har gömt sig med lördagsgodiset vid nån tv i nåt hörn och fjortonåringen leker John Wick med pappa. Det smattrar från kulfångaren på altanen.

Jag försöker samla kraft för att hänga dagens andra tvätt. Får se hur det går med den saken.

Det har varit en jätteskön dag idag. Solen har skinit hela dan, men det har ju fortfarande blåst ordentligt.
Fick ihop dagens löpning på ett utmärkt sätt.
Det var tänkt som ett distanspass med en tio minuters tempoökning på mitten. Och som vanligt planerade jag att lägga mitt tempo högre än planeringen.

Resultatet blev 6km på 5.35-tempo, 2km på 5.00 och 6km på 5.45 Den sista femman var såklart i stark motvind. Det spelar ingen roll hur jag lägger mina pass. Jag kommer inte undan vinden ändå.
När den här halvmara-utmaningen är avklarad ska jag bli ren traillöpare. I skogen borde det inte blåsa.
Och efter all denna landsväg och asfalt längtar jag enormt in på skogstigarna. Det är så himla mysigt att få skutta fram mellan rötter och stenar. Känna doften av mossa och granbarr. Åhh.

Man skulle ha ett hus i skogen.
(Drömmer mig bort)

Av Kattis - 18 april 2020 08:22

Huset sover. Solen bländar mina ögon (och morgontvn) så jag drar gardinen för fönstret.
Jag har vaknat, på tok för tidigt, som vanligt, haft min stund på yogamattan, hashtag yogareverydamnday och all det där, ätit min frukostgröt, dagens absoout godaste måltid och kaffet är redan slut. Måste nog reklamera, tog slut på tok för fort.
Och fortfarande sover hela huset.

Dessa stunder är några av de bästa. Lugnet på morgonen. Solens första strålar. Tystnaden i huset. Klockan som tickar och vetskapen om att jag har en hel dag framför mig.

Jag älskar att leva.

Av Kattis - 17 april 2020 12:59

Flitens lampa lyser. Vabbar och ser till att få ut det absolut mesta av dagen.

Försökte få lilleman till skolan idag. Finns inte mycket jag tycker värre om än lathet och löjlig villvarasjuksåjagärnogsjuk-syndrom. Så jag slet upp honom ur sängen och såg till att han borstade tänderna och drack vatten och verkligen försökte vara frisk.
-Hur känns det nu, frågade jag sen.
-Ont i halsen.
-Ont i halsen som lite rossligt eller ont i halsen och känner dig sjuk, forskade jag vidare.

Eftersom det inte fanns minsta synligt symtom och definitivt ingen feber, så var jag tveksam. Men lilleman menade att han kände sig sjuk. Och även om jag i vanliga fall hade skickat honom till skolan ens utan denna utfrågning, så gör dessa tider att man hellre friar än fäller. Men inte hur slapphänt som helst.

Så. Då blev det en dag till övers.
Jag har passat på att tvätta (som om jag inte gör det annars) (men lite extra), städa undan påsken (borde jag väl gjort redan), städa undan skor (hallen var överfull) (lyckades hitta ett skåp passligt för detta), skurat varenda kökslucka och låda (köket som nytt) och skurat rent ugnen (blä usch tvi vale). Sen hann jag med ett gympass där mitt i alltihopa dessutom. Väl utnyttjad vabbdag.

Nu tar jag mig en snabb kaffe innan resten av familjen kommer hem. Och en promenad i solen vore ju nåt det med.

Ego

Av Kattis - 16 april 2020 21:45

Kryper ihop intill lilleman i soffan och börjar varva ner efter dagen. Den har gått i ett sen klockan sex imorse.

Idag var det kvällsmöte på jobbet från klockan sex till åtta och jag som följer mitt löpprogram inför halvmaran i slutet på maj, (Som jag får göra på egen hand på hemmaorten.) (Vilket inte sänker min motivation det minsta, snarare tvärtom. Inget kan hindra min plan.) ville ju absolut hinna med dagens löpträning innan mötet. För efter, vid halv nio, skulle det aldrig bli av.
Så jag sa till maken att han var tvungen att fixa middag och köra tolvåringen till fotbollen. Och inte jobba över. Till att börja med. Det kan ju vara bra att komma hem först. Aja.
Och det är ju inget konstigt, vi är ju två föräldrar. Att han fixar det är ju normalt.
Men. Att jag säger att jag inte hinner för att jag ska på möte, är en sak. Fast att jag inte hinner på grund av att jag ska springa. Träna. Då känns det plötsligt som att jag skolkar. Ljuger. Luras.

För mig är träningen väldigt viktig. Jag tittar nästan aldrig på tv, sitter inte särskilt mycket i soffan. Det har jag valt bort. Träningen är viktigare. Och tidig läggning. Sömn är viktigt. Det hör ihop med träningen.
Så jag offrar med lätthet mycket annat. Det mesta egentligen. Familj, barn, träning är det som är viktigt.
Sen kan jag ha damm i hörnen och hänga tvätt innan läggdags, missa kompisfika, nödhandla efter jobbet för att storhandling inte hunnits med osv.

Så jag tycker att det är ok att jag inte hann laga middag idag för att jag skulle springa.
Det var ok att jag dumpade dagen på min man. (Han har inte gnällt) Det är bara mitt eget samvete som gnisslar.

Passet då. Joråsåatt. Det gick perfekt.
Skulle springa sju intervaller på fem minuter vardera. Och varje intervall skulle öka tempot med tio sekunder/km.
Jag skulle starta första intervallen i tempot 6.00min/km Nästa skulle hålla 5.50min/km osv.
Och banne mig. Det gick kanon. Höll de med några sekunders marginal. Underbart.
Och när jag skulle hålla 5.30 var det som att få på sig rätt skor. Det bara flöt. Det var mitt tempo. Flow.

Så om jag ska se lite så där övergripande på min träning, så är det väl styrkan som går skit och löpningen som flyter riktigt bra.
Någon slutsats av det...

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se