En bit ur mitt liv

Senaste inläggen

Av Kattis - 3 april 2020 20:04

Det är en uppsluppen stämning i klassrummet den sista lektionen. Det pysslas, målas och klipps. Det blir färgglada ägg och en och annan påskhare.
Det är långt ifrån tyst. Till det är dags för Lilla aktuellt skola. Coronatime, utbrister någon i vetskap om att det är ungefär den enda nyheten det pratas om just nu. Överallt. Även på barnens plattformar.

Det är skönt att, tillsammans med deras lärarinna (jag är ju endast en assistent) (bara så ni vet och inte tror något annat), få skicka iväg dem på ett välbehövligt påsklov. En veckas lov kan förhoppningsvis göra lite gott åt den här panikemin som pågår i vårt samhälle just nu.
Några barn har varit borta flera veckor och jag undrar stilla när de familjerna ska känna att det är fritt fram att gå till skolan igen. När är det riskfritt liksom. Om en månad. Eller två. Till hösten?

Nu är det i alla fall fredag. Och jag kan traska hemåt med min vinflaska. Andra pris i vinlotteriet den här veckan också. Ständig tvåa. När ska jag ändra på det.
Efter lovet.
Efter lovet ska det bli ändring på både ett och annat.
Men nu ska jag ta fredag och vara tacksam över min friska familj.

Av Kattis - 2 april 2020 15:30

Håll i hatten. Vinden tar i ordentligt. Vad hjälper det då att hålla i mössan, blåser ju nästan omkull. Och vind, det var lågt räknat, nästan storm ute.

Möter upp min lilleman ute på skolgården. Det är mysigt när man jobbar på samma ställe. Sällskapar hem. Håller i både hattar och varann. Språkar om dagen som varit. Jag har pratat om lagar och olika brott och han har bråkat med sexorna på fotbollsplan. Vi har så att säga rört oss på samma planhalva.

Skönt att gå hem nu. Till freden.

Hemma sitter någon fortfarande av tiden i skolbänken, fast i sitt eget rum. Försöker bjuda på en muffin men viftas bort. Pinsam mamma. Osynligt pinsam är lika pinsamt. Märkligt det där.

Hänger en maskin och sorterar smutstvätt i korgar, rotar efter en middag att trolla fram när ideerna tryter och planeringen legat nere. Pyttipanna. Lätt perfekt.
Funderar över stormens påverkan på tolvåringens fotbollsträning. Blir nog en match mot vinden. Vem vinner den. Bettar stormen-P08 1-0. Måste nog hinna äta middag först. Ankra gossen med lite pyttipanna. Borde kanske stoppa sten i skorna.
Steker några ägg. Det är alltid bra.

Av Kattis - 1 april 2020 21:52

Stötta lokala företagare. Det känns bra i dessa tider. De har det inte lätt nu.
Vi gick helt enkelt ut och åt, jag och ett par kollegor. Vi umgås ju på jobbet ändå och vi får väl hålla avstånd till andra, tänkte vi och gled in på den lilla punchverandan alldeles intill ån. Paret som satt några bord bort lämnade straxt efter att vi satt oss och sen hade vi stället för oss själva hela kvällen. Behövde knappast ha någon smittångest där inte.

Det är spännande att få några timmars språkande med kollegor man endast pratar jobb med vanligtvis. Lära känna nya sidor, mötas kring andra tankar och samsas på andra planeter. Jobbet är liksom inte hela världen. Under linsen finns det mer än bara bedömningsluppar och skattningskriterier. Vi är faktiskt människor. Vi med. Till och med fröken.

Riktigt mysig. Att få vara människa bland andra människor.

Matmässigt blev det plötsligt lördag.
Entrecote med pommes och bea. Pannacotta. Då måste det ju vara lördag. Tar ons till helgen istället. Försöker lura ångesten där. Den fattar inte.
Träningsmässigt blev det fridag. Vilket stökar till det lite i och med att måndagen blev en alternativdag. Veckan har liksom inte rum för båda. Egentligen.
Skulle ju köra intervaller i måndags. Men blev injagad av årtiondets hagelskur. (Inte riktigt, men vi låtsas som det. Nicka bara.) Så då alternativade jag iväg mig på judoträning istället. Tänkte veckan har ju sex dagar till. Så allt trassel som knyter ihop sig på en måndag har ju all tid i världen att lösa upp sig på.

Så blev dagens lilla inkastade matlördag så trevlig att tiden fick spunken och körde rally. Och krockade rakt in i en fridag mitt i allt. Det var bara att lösa ut krockkudden och akta sig för whiplash. Ta det som det kommer.
Det får lösa sig. Antingen dubbelpass eller jämna ut det nästa vecka.

Det blir lite som det blir. Speciellt när man är människa. Det är väl mänskligt tänker jag.

Av Kattis - 26 mars 2020 19:26

De sista ljusen brinner ut i de gamla glasflaskorna på köksbordet. Rom. Tror det varit rom i dem.
Tänker inte köpa mer ljus nu, nu får den mörka tiden vara slut. Sippar på min kaffe och godkänner den tanken. Ja, mörka tiden är slut och nu är det vår.
Idag har solen lyst så sprattlande glatt att jag bara kunde ha en jacka på mig. Annars har jag två. Är frusen av mig.
Till och med understället åkte av. Då banne mig är det varmt.

Kidsen på skolgården rännde runt i t-shirt och jag i endast en jacka. Vårtecken kan se olika ut.

Trött lutar jag mig tillbaka och försöker njuta av det faktum att det blir vilodag idag. Migrän under natten gav dålig sömn och resulterar nu i en vidunderlig trötthet. Blir ingen bra träning då. Roligare att få till det snyggt imorgon efter tidigt avslutat jobb.
Det kryper i mig men det struntar jag i. Försöker strunta. Vill strunta. Jaja. Jag gör så gott jag kan. Döm mig inte.

Träningbesatt. Jag vet.

På övervåningen hörs de tre små grisarna skratta rum till rum. De spelar något tillsammans på var sitt håll. Väl så samhället ser ut idag. Vi är tillsammans, var och en på sin kant. Och i dessa tider är väl just det det bästa sättet. Social frånkontakt.

Artonåringen har tagit sin tillflykt på det gamla sättet. Det där när man faktiskt befinner sig på samma plats. Han och ett gäng kompisar drog till någons fjällstuga. Låter inte som det blir så mycket skidåkning, för de låser väl allt sånt nu. Men det rör nog inte dem i ryggen. Man kan umgås på andra sätt. Resten låter jag vara osagt.
Hoppas de har kul och kommer hem lika många som de åkte upp.
Själv varit i den åldern. Varit i fjällstuga utan tanke på liftkort. Det var kul ändå.

Imorgon är det fredag. Det är också kul.

Av Kattis - 25 mars 2020 21:50

Undrar hur många vi är egentligen. Hur många som ska vara på plats om alla vore här.
Antalet sjuka tickar sakta med konstant uppåt. Förra veckan tjugo. Igår tjugofyra. Idag tjugosex.
Hur många är på plats. Det är för många borta. Vi håller ihop. Inte mycket mer. Håller bara ihop.

Var går gränsen. Vad är rimligt för att låta saker fortgå. När det är fler sjuka än personal på plats. Hur många behöver vi vara för att kunna täcka upp för varandra. Kan hälften täcka för den andra halvan. Kan trettio procent sköta sina och de sjuttio frånvarande procentens uppgifter. Var tar det stopp.
Bara vi håller ihop.

Nerverna spökar nu.
Det är som att vara jagad av den osynlige. Han vars namn vi inte nämner, men som börjar på C. Varje dag har han tagit några fler.
Jag vet ju att inte ens hälften av de som är sjuka har fallit för herr C. Men de är ändock offer för bieffekten.
Varje snuva är ett bieffektsoffer av herr C. Varje snuva blir en sjukskriven och frånvarande. En öde plats i arbetslaget. Ett gapande tomt hål åt oss andra att fylla.

Bör vi ändå inte sätta stopp nu. Kanske. Stänga allt en vecka och sätta samhället på omstart.
En vecka hemma. Sen låta de friska starta igång verksamheten medans de som ännu inte är bra hålla sig undan.
För att återställa och stoppa värsta spridningen.
Jag vet inte.

Kom hem stressad och förvirrad. Snörade mina löparskor. Felsägning - jag drog bara på dem. Och gav mig ut på långa intervaller. I förvirringen läser jag passplanen fel och får ett sämre tempo än vad som var tänkt. Blir sur.
Skönt att bli sur för något enkelt. Sur och avstressad.
Löpning är bästa mentala detoxen.

Av Kattis - 20 mars 2020 22:29

Fredag.
Lämnar vinlotten, stor flaska med persikosmak, i skåpet bakom låst dörr. Det enda som redan låg där var tre flaskor rött. Suck! Hoppas det kommer mer vitt och bubbligt. Annars kan vinlotten slippa ge vinst.

Skolan vaknar sakta till liv. Och jag börjar där jag har min bänk, där den står är jag hemma. Klassrummet hos sexorna. Igår var hälften av alla barn borta, och vi räknar inte med någon förändring för idag.

På högstadiet finns inte många lärare friska alls, kanske en handfull och de får samla ihop eleverna gruppvis efter bästa förmåga.
Hos oss i de lägre årskurserna har vi också enormt manfall bland lärare och jag brukar bli instoppad lite varstans när min elev inte är på plats. Idag plockades jag och placerades med en fyra.
Härliga ungar och vi hjälptes åt med att få dagen att flyta på och att åtminstone få lite vettigt gjort. Trots endast tolv elever på plats.
Jag gillar verkligen att umgås med ungarna i skolan, för det mesta är de genomgoda och hjälpsamma. De vill verkligen visa att de kan och vet hur saker ska gå till och vad vi ska göra.

Fredag är en skön dag med tidigt avslut och jag kunde glatt knata hemåt med två flaskor bubbel!
Andrapris i vinlotteriet är inte fy skam.

Ett konstnärligt kaos i ett hörn i träslöjden.

Av Kattis - 9 mars 2020 21:34

Solen bländade mina ögon och jag tog tacksamt emot varenda ståle. Blundade och njöt.
Denna årstid är det något särskilt med. Ljuset som kommer tillbaka, marken som torkar upp. Till och med det dammande gruset är mysigt på något sätt.
Jag beslöt mig redan i förmiddags för att vända på träningsplaneringen för dagen. När det var sånt här vackert väder ute fick faktiskt middagstiden skjutas upp lite. Jag tänkte ge mig ut och löpa i solen direkt jag kom hem.

Sagt och gjort. Svepte en kaffe och smulade i mig en knäckemacka och iväg.
Jag drar nu igång med andra programmet av halvmaraträningen och har kaxigt bestämt mig för att köra det på tredje nivån. Den som ska ?spetsa formen? inför halvmaran.
Har kollat igenom passen där och känner väl att jag borde klara det. Får väl se.
Idag var det pass ett och korta intervaller. Femton stycken snabba löpningar på 30sekunder med lika lång vila mellan. Försökte att hålla jämn hastighet i alla intervaller. På de tio första intervallerna när jag sprang bortåt var tempot mellan 4.30-4.40 min/km, men lustigt nog var de sista fem, när jag vänt och sprang hemåt igen, snabbare. De låg på 4.20-4.30 min/km. Så inte perfekt jämnt tempo, men ändå snabbare på slutet.
Är väl ändå godkänt va?

Av Kattis - 5 mars 2020 22:11


Det var länge sen nu. Det har jag ju redan berättat. Men plötsligt kom jag till ett läge när jag kände lust. Jag ville träna judo ikväll. Ville testa om jag tyckte det var roligt igen och känna hur kroppen tyckte om det.
Min rygg är ju min sura punkt. Den värker ofta, men inte alltid på exakt samma sätt. Blir inte klok på den faktiskt.
Men just för tillfället har den var något lugnare den sista veckan. Och judo brukar nog ha motsatt effekt.
Vilket jag kände redan under uppvärmningen. Magålande övningar och fallövningar var inte ryggens favorit.

Men nevasan, brottningen, den tände gnistan i mig igen. Det var kul. Jag hittade den rollen inom mig snabbt. Min kropp visste vad den skulle göra och ben och fötter var snabba. Vilket alltid stör mina motståndare enormt. Jättekul! Det vill jag göra igen!

Får se om ryggen håller med mig. Märker hur den mår imorgon.

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards