lyxii

24 april 2010 12:08

kolla min blogg ? :)
www.lyxii.bloggplatsen.se
och kommentera :P
btw, följ gärna :d

Mikael

24 april 2010 13:29

Jag tycker du är toppen och har hajjat vad som är värdefullt. Att du ska känna skuld över att dina småttingar mår bra, är ju inte bra.

Det är ju extra hemskt att barn råkar ut för sjukdomar, olyckor osv så att man bara har lust att sätta sig i ett hörn och gråta över allt hemskt. Men samtidigt så ska man ju vara tacksam att ens egen familj mår bra.

Min lille mammis har 7 stk barn, och 12 barnbarn varav 3 är mina :)

Båda jag och hon som är mamma till våra små, är oroade att nått ska hända ungarna nått. Det är ju nått som bara är så, om man inte är konstig. Varje dag är en dag med underliggande oro, speciellt ju fler det är.

Du ska ju inte skämmas el må dåligt över att du har tur med dina små.

Det är klart man ska ha en massa småttingar som mår bra, och speciellt med dagens värderingar att man bara ska se efter sig själv, och inte skaffa ungar så att befolkningen minskar i EU för första gång i människans historia.

Lycka till så himla mycket med lillen i magen :)

Krama alla småttingar.

Fia

24 april 2010 14:13

nej det är hemskt! Från dagen man får ett + på stickan är det bara oro, eller det är ju egentligen inte snat om man inte tänker efter men det är i sanning ett under att folk överlever! Lycka till med liten!!

Therese

24 april 2010 17:00

Läste din blogg. Tycker att det är förjävligt att det ska vara så att små barn dör. :(
Lider verkligen med dom som förlorar sitt barn.
Det är nog värst att förlora en sådan liten också, då har man precis vant sig med dom och man är i det lyckligaste stadiet..
Hoppas allt kommer gå vägen med din graviditet & grattis till ett 6 barn :)
/ Therese

Anders

24 april 2010 19:49

Från en Våg med hundar till en annan Våg med barn: Ja, alla dessa sorger!! Och ju äldre jag blir, desto "blödigare" blir jag! Ibland önskar jag att det gick att avskärma sig från eländet, men samtidigt hör det ju livet till, på nåt underligt sätt : )

riesling

24 april 2010 23:28

Ja, det måste vara det allra värsta som kan hända. Det är i de ögonblicken som jag är allra mest tacksam över mina egna två fantastiska barn. Just i de ögonblicken finns inte de jobbiga sidorna alls ... Man känner sig tacksam och lyckligt lottad!!

I övrigt eb mycket bra blogg!

Budda

27 april 2010 20:45

Missfall är vanligt men det gör det inte mindre tråkigt för det. Cancer är också vanligt...

Shit happens. That´s life, eller hur man nu skall säga.Acceptans.Njut av nuet.Ha inte dåligt samvete för att ni mår bra, om ni har det bra.

Tina, som halkade in på ett bananskal och inte orkar läsa om ämnet och diskutera men som snappade upp en mening om missfall...


lycka till