Så har man lyckats släpa familjen till brasan också...

Inte var det superbra väder, men inte så kallt i alla fall.

Tror inte vi var där i mer än en timme, fast det var alldeles lagom. Vi fick se brasan tändas och känna värmen. Se hur gnistorna letade sig upp mot skyn som små vackra fyrverkerier.

Träffade ett flertal bekanta att småprata lite med och fick oss en slurk kaffe med mazarin.

Rätt trivsamt ändå......

Regnet har fallit i småskalighet hela eftermiddagen/kvällen. Men precis då vi var vid brasan höll det upp, tack och lov.

Hoppas ungdomarna inte tar sig för några för stora dumheter under skymningstimmarna. Vet fältare som tackar för regnet just för den sakens skull.

Minns själv mina tonårstider vid valborgsbrasan. Inte tog jag det särskilt lugnt alltid...Det gick åt ett antal skor just under de kvällarna.....

Hur ska man bära sig åt för att lyckas få sina tonåringar att hållas i schack!?

Är inte där ännu, men märker ju hur fort det går. Det dröjer inte långt innan även mina klivit över trettonstrecket.

Känner svag panik inför detta......

Men det smyger sig väl på utan att man märker det. Får väl bara ta det lugnt och ett år i taget.

Igår hade vi vår vanliga djurfilmskväll med de tre stora grabbarna.

Vill egentligen skriva naturfilmskväll, eftersom det lika mycket handlar om miljöer och olika habitat som levande ting kan verka på. Men det låter inte bra med det ordvalet.......

Ja, ja. Igår låg turen hos pingvinerna. Jack as-pingvinerna, från engelskans jack as/åsna. Det var precis så killarna lät när de skulle imponera på sina tjejer.

Jisses vad söta de var när de gick på sin första date i solnedgången på stranden!

Sen var det pang på rödbetan bara......

Ja, men det var inte dit jag ville komma. 

I samma område lever sälar som kanske inte har lika söta frierier men som ändock slutligen bildar familj.

Och när bebisen är kommen och mamma måste ut och jaga, kan hon vara borta i ett par dagar. Så där lämnas lillen helt till sin egen självförsörj.

Och det är brinnande hett i sanden och det finns fullt med stora hannar som inte visar någon hänsyn, utan bara trampar rakt fram dit näsan pekar. Över både liten och stor.

Den lille famlar runt i hettan och letar efter sin mamma, hittar till slut en mamma, men inte den rätta.

Då kan man ju lockas att tro att han blir väl bemött av denna andra moder....

INTE! Här blir han illa behandlad så pass att han slängs runt rakt in i döden.

Usch, så vidrigt djurlivet kan te sig.

Då kom jag att tänka på gårdagens inlägg och kommentarer.

Någon tyckte att jag skulle sluta bry mig om andra föräldrars sätt att hantera sina barn........

Hm. Egentligen är det väl just det som är felet.

Var på föräldraråd härom veckan. Då sa en barsk pappa rakt ut det som vi alla tänker. "Det är de bråkiga barnens föräldrar som aldrig kommer på föräldramötena!"

De föräldrar som inte orkar, klarar eller vill ta hand om sitt liv, sig själva eller sina barn får barn som bråkar, stökar och vandaliserar.

Det är de föräldrarna som inte orkar bry sig om f-möten och som blir rasande så fort någon påpekar något tokigt med deras barn.

De barnen mår inte bra. 

De känner att deras föräldrar inte orkar och förstår inte varför.

Om alla andra vuxna lever efter parollen att man inte ska bry sig så mycket om alla andra föräldrar med deras barn, vem ska då bry sig?!

Alla barn i samhället är hela samhällets ansvar!

Vi MÅSTE se alla barn runt omkring oss!

Vi måste bry oss och lägga oss i hur andra tar hand om sina barn. Om det inte funkar i någon familj måste vi säga till!

Det är så socialen och samhället är uppbyggt. Vi måste anmäla, så att de kan hjälpa till.

Hur ska socialen annars hitta de barn som behöver dem?!

Skolan har liten makt, men de ser en så liten del av barnens liv. Vi runt omkring, grannar, vänner och bekanta ser oftast mycket mer.......

Nej, snälla. Ser du barn som far illa, säg till! Om inte till soc, så till läraren....

Vi kan inte hela tiden säga att man inte får bry sig......

Bry dig! Lägg dig i! Sköt inte dig själv och skit i alla andra.........