Jag har varit dålig på att tacka för alla underbara kommentarer på sistone. Så det vill jag göra nu, tack allihop. Ingen nämnd, ingen glömd. Era härliga ord värmer ordentligt! Och Tobias, wow vad häftigt med en grabb i din ålder som idoliserar Bach! Imponerad!

Plötsligt var huset väldigt tyst och tomt..........

Dagen har gått i ett. Jag måste väl erkänna att jag är aningens trött.

Regn kom vi inte undan denna avslutning heller, tyvärr. Men nu var vi lite mer beredda och traskade rakt in för de bästa platserna i gympasalen. 

Förra året fick hälften av föräldrar och släktingar höra att de var tvungna att vänta in sina barn i klassrummet. Eftersom alla inte kunde få plats i gympasalen. 

Men många trotsade detta och tog sig dit ändå. Vilket gjorde det hela lite snedvridet och missgynnat.......

I år gick alla bara in och satte sig utan att be om lov. Och ingen sa emot.

Det sjöngs och talades och delades ut stipendier. 

Slutligen kom "den blomstertid" och tårarna kunde inte längre hållas undan.

Vad är det med denna melodi?!

Stipendier är också något som ger mig rysningar och kraftansträngning i att hålla tårarna i schack. Det är så häftigt med dessa elever som kämpat så hårt och som sedan blir ordentligt uppmärksammade för det.

Mina gossar var inte så lätta att fånga på bild idag. Men jag har gjort tappra försök.

Efter hemkomst blev det sallad och sen fika. 

Jag hade släppt kraven på hemmagjord tårta och unnat mig en beställd. Kan dock inte säga att jag är så fantastiskt imponerad av resultatet.

Men den var fin.

Sen var det ju dags för mig att lyckas få upp alla gardiner jag sytt till judolokalen. Det var en enorm besvikelse att jag lyckats snurra ihop siffrorna alldeles. Jag hade skrivit upp    11   och    9  på en notering i mobilen. 

Jag var sen helt säker på att det var 9 fönster. Men det var förstås 11! 

Ja, ja. Inte mer än att skruva upp en gammal längd från garderoben i de tomma fönstrena.

Det gick ju det med. 

Så nu är alltså de stora grabbarna iväg på sitt första läger.......

Jisses, det känns lite läskigt.

Pappa ska vara med i början när de allihop ska till badhuset och pizzerian.

Sen ska väninnan sova kvar. Stackars tränaren kan ju inte ta allt själv, med närmare 40 barn i varierande ålder.

Så nu är det jag och två trötta småkillar kvar här hemma. Vi får se när gubben kommer hem, det kan ju ta sin lilla tid. 

Åh, vad jag tycker att det är spännande med detta läger!

I morgon börjar gradering och KM (klubbmästerskap) klockan nio. Så sovmorgon får vänta lite.

Och för mig gör det ingenting. Jag känner att det blir en tidig kväll ikväll igen.

Jag är en tvättäkta morgonmänniska......

Ja. Jag råkade fastna på bild jag med. Så jag slänger väl in dem också. 

Det är mina nya byxor och blus jag har på mig, om ni undrar hur de såg ut.....

För andra året blev det en blöt avslutning. Men vi såg till att komma tidigt och kunde gardera oss med riktigt bra platser från läktaren i gympasalen. Så, förutom den förskräckliga värmen, måste jag ändå bedömma det hela som lyckat...... Hoppas på att kunna fånga mina grabbar på kort ordentligt också.