Pappa Rolle ligger däckad i soffan och lille D står där bredvid och spelar hockey på soffbordet....

Han försöker med glada tjut visa pappa alla sina mål, men pappa hmmmar bara till svar.

Det är tröttsamt att börja nytt jobb, med ett stort gäng nya arbetskamrater.

Jag läste en krönika av någon ung nybliven pappa i dagens tidning. Han berättade om sina kluvna känslor inför papparollen, vad var det för roll egentligen? Vad var det meningen att han skulle prestera i den?

Minns när vi fick vår första son för tio år sedan. 

Jag var otroligt lycklig och mina krav på föräldraskapet var enorma.

Mina barn skulle få allt det där som jag inte fick. Till att börja med en riktig familj, med pappa och mamma.

Rolle kom redan från en riktig familj. Han var kanske lite mer avslappnad inför familjebilden än jag själv. Nog för att vi båda var lika fantastiskt lyckliga, för det var vi verkligen. Men jag hade nog en större stress på perfektion än honom....

Efter att första ruset inför denna nya skapelse lagt sig, minns jag hur jag började känna något konstigt inför Rolle.

Kan inte riktigt sätta fingret på det. Men jag var liksom lite fundersam till vad jag skulle med honom till.....

Vad gör en pappa?! På vilket sätt ska han vara mot mig och barnen!?

Vad behöver jag egentligen honom till?!

Själv är jag som sagt inte uppvuxen i en pappochmamm-familj. Det har alltid bara varit mamma och jag.

Med något snabbt undantag av ett rötägg som invaderade vår trygghet under en tid.

Så jag visste ju faktiskt inte vad en pappa gjorde i en familj!

Det var en liten period av lite konstiga känslor, dels inför detta nya med barn och familj och dels för att lära mig våra olika roller.

Till slut lärde jag mig dock detta; en mamma och en pappa har samma typ av roll i en familj. Det är bara att den ena är tjej och den andra är kille.

Och i våra olika kön är vi aningens olika......Men mer är det inte.

Det är ju däremot något som förändrats drastiskt genom årtiondena. Papparollen har genomgått en rejäl transmutation. Det har märkts från generation till generation.....Nu har det väl börjat stadga sig lite.

Men jag kan förstå pappornas svårighet att finna sin plats i sin roll. De har ju inte alls haft någon mall att gå efter. 

Vi mammor har ju varit lite mer som alltid, så vi har kunnat titta på våra egna mammor och följa mer i deras mönster....

Vare sig vi vill kalkera detta mönster eller inte.

Idag har jag INTE dammsugit,

jag har inte heller satt igång någon tvättmaskin,

inte hängt den förra och inte ens vikt undan den torra.

Jag har inte diskat........jo det har jag faktiskt.....

Men inte planerat middagen, inte gjort avancerad lunch, inte ens brytt mig om att blogga än!

Jag har idag gjort något jag aldrig tidigare gjort.

Jag har inte haft kläder på mig på hela dagen, bara bikin.

Jag har varit ute på altanen hela tiden. Jag har doppat mig i poolen x antal gånger och jag har läst flera kapitel i min bok!

Barnen har skrattande flugit i poolen med mig varje gång jag trotsat värmen och plumsat i, de har med stor iver stänk ner mig med våldsam kraft.

Lille D har sprungit runt naken och plaskat i sin plastluftbubbla, till och med bett om att få kissa på toaletten med jämna mellantum!

Framsteg.

Det är VARMT! Poolen har kommit upp i en temperatur av 21 grader, och dagen är ännu inte slut......Varmare blir det hela tiden.

Nu har vi tre veckor kvar till semestern. Tre veckor på oss att packa vagnen och planera och drömma.

Bokning gjord för fem nätter med vänner i Örebro, Gustavsvik.

Campingen är av allt att dömma en av Sveriges bästa. Men då jag har varit där förut, i stuga på våren, är jag böjd att säga emot.

Den är stor, på tok för stor för att vara mysig. Men det är lite som att ju större camping desto fler stjärnor.....

Fast Gustavsvik har ett roligt badhus, och det är det vi vill visa barnen. Sen finns lek och bus-planeten/fabriken (vet inte vilket det är, men det är sååååå kul!)

Vännerna är amerikanväninnan med familj.

I USA finns inte riktigt sånt som föräldraledighet eller semester. Så dessa fem nätter med oss i Örebro, är deras semester........!

Hon är otrolig! Jobbar och står i som en tok, och visar inte med en min att hon någonsin skulle vara missnöjd.

Vi har det fantastiskt bra i vårat underbara land med alla självklarheter, i form av ledigheter och själavård...........

Semestern måste även innehålla besök hos kära systrar i Värmland. Och min lika kära svägerska förstås! Bror min är ju i USA, Nashville, och turnerar runt med bandet tills i höst, så svägerskan är alldeles ensam med lilltjejen......

Kan hända man får en glutt av pappsen också.......

Det blir ju inte så ofta.

Sen har jag dividerat med maken, Rolle, om hur det skulle va att ta sig till Skara Sommarland. Han vill inte, har varit där för tjugo år sen och säger att det var skräp. Hur ska man kunna undvika poolområdet med alla barnen, eftersom det inte är det vi vill dit för!?

Vi vill komma åt karusellerna. Gröna Lund förra året var totalt hopplöst!

Minst en halvtimmes kö för varje åk, och där står vi inte! Då går vi därifrån....

Men jag har hört många goda ord om Skara på senaste. Det är inga köer alls, barnen kan springa runt och vara med på nästa åk hur många gånger som helst...

Det ska inte vara så dyrt, ett inträde och sen är det bra.....

Campingen där är förstås så gott som en parkering, men det kan väl gå de två dygn man nu ska vara där. Sen får man dra vidare.......

Semestern måste också innehålla en plats på ett smultronställe. En plats där vi bara kan vara, där det inte är packade sill-system och där vi kan njuta av lite bad och slapphet under någon veckas tid.

Men var det stället ligger, det märker vi........

Byter bajsblöja på lillen och inser att det är dags att byta soppåse. Går ner och ställer den fulla påsen i hallen, tar inte ut den nu...

Ser att hallen har blivit vänthall för tre stora kassar med pappersåtervinning, blundar och vänder tillbaka ut till altanen.......inte idag....idag har jag sommarlov.......