Ur en härligt avslappnad sömn vaknade jag fylld av liv denna morgon.

Att min säng är så fantastiskt skön har obegripligt nog helt undgått mig.

Tänk vad en kort liten stund av sämre förhållanden kan göra...

Två dygns intensivt umgänge. En påfrestande kraftmätning. En förenad kampvilja.

Stärkta familjeband och ökad sammanhållning.

Minnen som delas och respekt som ökats för varandra.

Denna vandring var något av det bästa vi någonsin gjort som familj!

Någon vill aldrig vandra igen. En annan vill inte gå så långt.

En tredje vill gärna ta "huset" med sig på resa till rolig plats.

Kanske nästa rutt inte behöver vara fullt lika lång. Eller bara fördelad på fler dygn. Vattenförsörjningen måste funderas ut och några gossar behöver ryggsäckar av bättre sort.

Gossmor har redan börjat planera nästa rutt.......