En bit ur mitt liv

Alla inlägg under juli 2011

Av Kattis - 5 juli 2011 21:35

Varsamt river jag bort skyddsplasten. Alldeles ny och osedd vilar den i mina händer. Högtidsfullt öppnar jag de första sidorna och låter de blanka bilderna förtrolla mig. Håller upp den mot ansiktet och tar ett djupt andetag, doften från sidornas färgtryck är fylld av drömmar. En ny katalog. Och med höstens mustiga färgskalor också. Bättre blir det inte… ;-)

Av Kattis - 5 juli 2011 13:53

Med blommor i håret står hon vid sidan av vägen.

Klänningen är sliten och har en lång reva. De solbrända benen är matta och fyllda av rivsår. Flickans armar hänger slappt och hoppet tycks ha lämnat henne övergiven.

Vägen hon stannat vid är en grusig skogsväg, där naturens envishet låtit klöver och blåklockor trotsigt växa sig höga i vägens mittfåra.

Figuren vid dikets kant suckar och lyfter sina taniga armar för att samla ihop håret bak i nacken. 

Var är hon på väg och var kommer hon ifrån?

Och varför är hon så uppgiven.....


Av Kattis - 4 juli 2011 23:09

Siffror och mått av längd och tid kan väga tungt. Det är viktigt att nummer och punkter kommer på rätt plats, det är stor skillnad på 1,9 och 9,1… Kul är det också att jämföra. Med sig själv. Om det går att få längdsiffrorna högre än tidens. Kan det tunga bli tyngre och de få några fler? Nyss rensade jag bland alla otaliga appar och plötsligt vägde fånen mycket lättare. Fast några appar av vikt behåller jag än, och några som gör mitt liv lite lättare. Det är lustigt med viktigheter. En del väger tungt trots att det inte är mer än några ord på ett papper. Och annat som är till för att ge oss ett lättare liv väger ton. Och toner ska vi bara inte tala om! De är nästan viktigast av allt! Musik är tunga grejer. Som metall typ…

Av Kattis - 4 juli 2011 13:16

Med min andra kopp ljuvligt goda kaffe sitter jag slött på altanen.

Gossarna har skola ledd av storpojken. Det stora ämnet är dinosaurier....

What else liksom....?!

Och min älskade lilla galenpanna susar runt i gåstolen med ett tomt marabouomslag. 

Gossmor har unnat sig ;-)


Bakom mig brummar poolens sandfilter och i trädtopparna håller fjäderfäna konference. Det är rätt gott att sitta här. Lugnt och stilla. Med vetskap om att slänten är rensad från allt annat än smultron. Låt dem ta över!

Mina stenar, de få jag orkade rädda innan grävarn kom, är jag ännu smått oviss om vad jag ska ta mig till med dock. Tror jag får lov att flytta dem igen.....


Känns lite som ett evighetsprojekt. Flytta sten från en hög till en annan, och sen tillbaka. Som ett psykiskt terrorangrepp mot fångarna i guatanamo eller liknande!

Kanske jag borde låtit dem falla ner i grunden och bara sluppit problemet...


Fast sjösten är så vackert!

Måste bara komma på vad jag ska göra av dem....

Av Kattis - 3 juli 2011 22:35

Klockan visar tiden alltför sent. 

Ändå sitter jag pigg och vaken i soffan och känner inte minsta vilja till att krypa till sängs. Trots att jag vet att jag kommer känna lika liten vilja till att gå upp morgonen som kommer.

Att vända på dygnen under ledigheter och semestrar är något jag försöker undvika så långt det går. Tycker det är fullständigt onödigt. Vaken ska man ju vara dagtid.


Denna kväll uppehålls jag av musik.

Gissar att jag knappast är ensam om att tillägna kvällen musiken från Ullevi.

Musik och minnen...


En tripp till staden intill, denna svala söndag, gav äntligen storpojken de hett efterlängtade nya invånarna till hans akvarium.

Han fick ju ett när han fyllde tio år, för snart ett år sedan.

Då hade han önskat sig ett i drygt fyra år. Han fick det på villkoret att det skulle tas om hand av honom själv.

Till en början fick han hjälp med städningen av fadern.

Men sen bad jag honom försöka fixa det där helt själv. För att alltid behöva boka in pappans tid blir bara jobbigt i längden och sen blir det aldrig gjort...


Och nu de två sista gångerna har han klarat det också!

Fast det gäller att gossmor håller sig undan. Att jag inte ser allt som jag skulle gjort annorlunda eller som jag tycker inte blir ordentligt gjort.

För ska gossen kunna lära sig att ordna det själv, måste det ske med positiv uppbackning. Inte genom en mängd tillrättavisningar och påpekningar.

Till en början kanske det inte blir fullt så rent som det är möjligt, kanske måste det till och med rengöras oftare än annars.

Men i sinom tid lär han sig nog...


Fast det är svårt att stå med händerna bakom ryggen ibland. Får nästan knyta fast dem. 

Och för pappan är det stört omöjligt. Så vi ser till att göra det då han inte ens är hemma ;-)


Nej. God natt nu!

Av Kattis - 3 juli 2011 22:34


Stadsloppet 2011

Av Kattis - 2 juli 2011 22:56

Tänk vad vi människor är olika… Där många känner lycka i att sitta med ett gäng vänner på utestället och dricka sprit till dånande musik, känner jag panik. Sitter gärna med några nära vänner och gaggar vid någons köksbord istället. Tusen gånger trevligare och inte blir man hörselskadad heller! Alkohol i glasen eller inte. Och då många drömmer om en mysig villa på gatan där nummerskyltarna passerar hundratal, vill jag helst ha ett hus utan nummer alls, på en helt egen liten gata. Och så när solen drar folket till de långa stränderna ser jag till att dra mig därifrån. Badar hellre i en liten lerbottnad tjärn i min ensamhet än ligger kant i kant med handdukarna på landets vackraste beach! Men det är väl det som är tjusningen med oss tvåfotade. Att vi just är så olika. Och det krävs ju en baksida av myntet för att kunna få en framsida…

Av Kattis - 2 juli 2011 13:38

På altanen samsas dyngsura handdukar, plaskvåta badkläder och än så länge torra pyjamasar om de bästa upphängningsplatserna.

Det blir aldrig någon mening med att klä sig. Gossarna hålls knappast ur poolen tills efter frukost.


Värmen är rekorderlig. Underbar så länge man inte behöver genomföra alltför stora fysiska ansträngningar. Skönt när man kan slänga sig i plasket med jämna mellanrum.


Gårdagen var en härlig dag! 

Stadslopp. Sambatoner och gigantiska högtalare. Kryllande folkmassor och tjutande visselpipor.


Alla gossarna som kunde trampa sig fram för egen maskin fick en lapp på magen. 

Och lyckades springa i mål utan några missöden.

En ramlade mitt i tumultet vid start, men fick hjälp av brodern och kom iväg ändå :-)


Medaljerna klingade redan runt halsen på alla grabbarna och rosorna prydde barnvagnen när det var dags för gossmor att röra på benen.


Med lurarna i öronen och albumet redan rullandes travade jag iväg när tutan löd.

Var lite rädd att av misstag (i all adrenalinstinnhet) råka löpa för fort till en början och ta ut mig för snabbt. Så jag blev lite orolig när jag märkte att jag tog mig förbi så många redan första kilometern.


Släppte det och backade in i min egen värld.

Lät mig falla in i musiken och följde rytmen som jag brukar.

Trots att jag inte hörde alla hejja-rop från den stationerade publik jag passerade, pga musiken, såg jag de viftande armarna i ögonvrån. 

Valde att inte ens se upp mot dem av rädsla att öka nervositeten.

Men kändes gjorde det i alla fall. Och härligt var det.


Tyvärr trodde jag mig kunna banan mer än jag faktiskt gjorde, vilket gav mig en evighetskänsla och fick mig trött psykiskt fortare än önskat ;-).

Visste inte riktigt var i loppet jag befann mig...


Men jag travade på och de sista 200m, med all publik, sambaorkester, visselpipor... Magiskt! 

Klart att jag inte kunde slita loss tävlingsinstinkten heller, utan spurtade in i mål.


Kom på plats 4 i damlistan och placerade mig som 12 av totalt 72 medverkande.


Rätt nöjd faktiskt!

Och på frågan om jag vill göra om det....

Absolut!! 

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2 3
4 5 6 7 8
9
10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Juli 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards