Gossmor har tränat kast idag. Med liten pinne. Kotte. Sten. Stock. Och till sist och slutligen dessutom försökt med lååååång-läääängsta grenen jag kunde finna i närmaste mossan.

Det var fyrbenta vännens boll-med-rep som i ett svung lade sig väl till rätta över en grangren fem meter upp i luften.

Kände till slut att upp var dags att ge sig. Den skulle väl ramla ner så småningom, så vi kunde ta den vid ett annat skogsbesök. Men min älskade lilla vän var ju som tokig över den försvunna favoriten!

Kunde ju inte lämna den där hän. Tänk om den blev stulen av......nån ekorre!

Ja, ja. Ett sista försök. En tjock pinne av lagom multen sort. Dropp! Lycka :-)

Och inte var det skogslycka enbart i nedfallen bolls förtjänst. Nej. Spårträningen gick kanon! Åh så kuligt =-)

Och gossarna i kojan fikade pepparkakor och pratade med trollen. Vet inte om det är något vi vuxna inte förstår oss på. Eller om de bara är osynliga för oss. Men i skogen bor de ju. Det vet ju varenda unge!

Det lilla tåget rullar på i sin bana runt berget. Ljusen byts snart om mot kvällsglitter.

Mörkret skymmer och det är bara storpojken som fattas. 

Lille D har fattat galoppen med bokstäver nu. Ber om stavning till alla bröders namn, "smurfar" och vad helst som dyker upp i huvudet. Tänk att det är lika kul varje gång! För gossmor alltså. Femte gossen som lär sig och det är lika häftigt igen :-)

Det är ju roligt i alla dess stadier också. För alltid finns det ju något nytt att lära. Om det inte är bokstäver, så är det lätt räkning, eller multiplikation, länder och städer m.m

Klart är ju att det kommer till en gräns för vad gossmor själv begriper sig på. Men jag är ju inte sämre än att jag kan lära jag med! 

Storpojken till exempel. Matte är ju hans ämne. Bland många andra.

Före har han legat länge, men nu har han blivit ombedd att själv tala om vad han vill lära sig. Rymdgeometri. 

Så nu har han fått en annan bok att pyssla med det i. Årskurs nians bok. Och då vet jag ärlligt talat inte riktigt om jag är med längre. Måste be om att få uppdatera det lite...

Och ja, att det är nians bok är lite speciellt, eftersom han som elvaåring går i sexan. Han bytte upp en klass i trean.

Skryta får man ju INTE!! Men det är klart att det är lite häftigt.... På gott och ont.

Vi har ju då mer eller mindre kommit till stadiet - gosse lär mor - istället för tvärtom.