Tröstar mig med en kopp te. 

Jag är inne i en konflikt. Med min kropp.

Mycket har man att säga till om med sig själv, men när det kommer till de där nedrans hormonerna, så kan man bara snällt ställa sig åt sidan och låta de löpa sin egen väg. Och de kan vara nog så bråkiga för mig ibland....

Just nu har de bestämt sig för att släpa mitt bäcken ur funktion. Sitter säkert någonstans och fnittrar förnöjt, skadeglada över att ha fått gossmor på fall.

Jag visste det redan innan träningen ikväll, men under uppvärmingen märkte jag att det gick inte att bortse ifrån. Det fick bli lite styrka, och knappt det...

Rackarns!

Av samma orsak uteblev gårdagens löprunda. Jag som önskade göra milen :(

Nåja, bara och vänta ut...

Eftermiddagen njöt jag desto bättre av. LIten gosse på magen och en slummerstund i hammocken. Så underbart!

Får det nog bli en repris på. Om jag blundar riktigt hårt och stänger ute alla ljud förutom de av lövens rassel i vinden, kan jag nog tänka mig ut i skogen någonstans.

Undrar hur många höns man behöver ha för att vara självförsörjande.....?

Innan håret åkte av.