Vaknade med en väldigt trött och öm rygg. För att inte säga smärtande.
Jobbar hela morgonen med mängder av olika uppmjukande övningar och får två små människor att vandra på min rygg. Det är otroligt skönt!
Nu blir jag såklart nervös över dagens planerade marklyftspass. Får se hur det artar sig. Klockan har ju faktiskt bara slagit nio.

Hittade ett minne på facebook. Ett foto från tre år sen. Känns som en annan livstid.
Jag har ju prioriterat styrka det senaste året, eller åren är det nog nu, men innan dess var jag en rätt duktig löpare.
Inte för att jag kände det då. Man är ju aldrig nöjd.
Jag gillar löpning. Jag älskar faktiskt att springa! Astmatiker som jag är. (Riktig läkarutredd, inte nåt hittepå pga dålig kondis.) Det ni.
Och nu är jag igång igen och börjar känna irritation mot detta att man alltid prompt bara får rikta in sig mot en sak! Jag vill köra tung styrketräning med mål att bli starkare OCH jag vill springa med mål att orka springa längre. Inte fortare, det kvittare hur fort. Jag vill orka springa långt!
Är det så himla 'fel'? Är det verkligen en omöjlighet?
Äh. Jag gör ju ändå som jag vill.

Sen tränar jag ju judo också. Men det räknas inte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...