Det gick över till slut. Fast det tog ett bra tag. Trodde jag skulle spy flera gånger om men gjorde det tack och lov inte.
Jag har tränat framåtfall på alla möjliga sätt och tusen gånger om. Min kära Judoka-vän var med för att se hur det såg ut. För att kunna kritisera och peka ut mina svagheter och rena brister. För de finns.
Men efter en trekvart av snurrande och fallande kändes det som att många bitar börjat ruckas på plats. Och jag var så yr att jag mådde riktigt illa. Det sitter till och med i ännu flera timmar senare!

Förbättring finns det alltid, alltid rum för.

Fick ett infall. De kommer titt som tätt.
Drog med mig så många jag kunde, fick ihop fyra, samlade ihop lite ämbar och kärl och drog till skogs.
Med bestämda steg klev vi sen mot vårat bästa svampställe. En dunkel plats bland granris och mossa vi alltid finner mängder av svamp på. Ingen orkar ge sig in där i spindelnäten.
Men tji fick vi! Såg genast att marken var snustorr och inte minsta spår av svampighet syntes till. Behövde inte ens tränga oss in där bland de barrtäckta stubbarna, det var lönlöst.
Undrar om det finns en chans till trattkantareller senare i alla fall. Får prova igen.
Istället gick vi så åt andra hållet. In i trollskogen och ner till näckrosornas paradis. Åh, vad skogen är vacker!
Ge mig en hydda och jag stannar för gott.

Pussar liten innan jag kliver upp ur sängen. Har ingen aning om när han kom ner, så jag måste ha sovit gott.
Han vrider sig avvärjande men vaknar inte. Så underbart söt han är. Mitt hjärta brinner av kärlek. Vill helst bara krypa ihop och sova vidare med gullpojken.
Men upp. Jag måste upp.
Mörkret är tungt där ute. Ligger omsvept världen utanför. Jag är trött, men vetskapen om att jag kommer vara piggare snart gör det uthärdligt. Det tar inte så lång tid. Jag har alltid varit en sån som aldrig kan somna om när jag vaknat. Som blir pigg ganska fort.
Måste ändå få en kaffe.

En liten kärleksgåva kom min kära man hem med idag. En fin burk härligt doftande te och små spännande fudge-kakor av apelsin/choklad och kokos. Vi firar nämligen 18 år som gifta.
Det låter ju som om vi vore galet gamla!
Men det är bara tiden som spelar oss ett spratt.

Vilken skillnad! Jag har aldrig tänkt på det tidigare.
Jag har försökt skapa någon typ av periodisering inom mina styrkepass. Någon liten kontinuerlig variation för att minska risken för platåer, minska risken för att fastna. Fast det gör jag ju ändå, men i alla fall.
Mitt sätt är att variera antalet repetitioner. Att köra en period på ett högt antal reps följt av en period på ett lågt antal. Jag kör i perioder på sex veckor.
Förra veckan avslutade jag min högreps-period, då jobbar jag i set om 15-20rep. Sjukt jobbigt! Det är så jobbigt psykiskt att behöva kämpa under så lång tid att passen tar uppemot två timmar att genomföra. Även om jag aldrig i livet skulle erkänna att de tar en minut mer än en och en halv!
Idag klev jag så över till en lågrepsperiod då jag håller mig mellan 5-8rep.
Och jisses! Tror jag blev klar på sextio minuter jämnt! Underbart skönt.
Precis en sån period jag behöver just nu efter att ha kommit igång med löpningen igen.

Den är här nu. Hösten.
Rå, kall och fuktig luft möter mig denna morgon. Solljuset är matt och blekt och dimmorna kryper fram lite varstans.
Det är vackert och ändå väldigt skönt. Höstluften är lättandad och rätt härlig.
Det är måndag och om exakt en vecka börjar skolan igen.
Så gick en sommar.

Alltså detta väder. Det har ju inte varit på min sida idag i alla fall.
Imorse klev jag upp och undrade vad det var som lät? Det visade sig vara ett väldigt ösregn som vräkte ner. Sen kom skurarna i jämna omgångar hela förmiddagen och jag tänkte på min kommande löprunda. Det kommer bli svalt åtminstone, överlade jag med mig själv.
Sen kom stunden då jag drog på mig löpardojorna och satte igång intervallpasset. Hade efter en stunds funderande beslutat att köra i linne trots det kyliga vädret.
Vad händer då?
Det spricker upp och solen tittar retfullt fram! Det blev en kvav och varm springtur i gassande sol i alla fall!
Hemma hinner jag inte ur duschen innan regnet skvalar igen. Typiskt! Jag hade gärna tagit lite regn.
Sån otur.

Här ligger jag med min läsplatta.
Jag avskyr teknik. Fast så kan man kanske inte säga när man använder en hel del dagligen. Men om jag säger 'överdriven teknik' då? Eller att tekniken avskyr mig, eller att jag är tekniskt handikappad?
Hur som helst. Jag är den som aldrig förstår hur saker fungerar och som aldrig skulle komma på tanken att köpa något tekniskt så där i största allmänhet. Därav att jag aldrig ägt en riktig kamera tex.
Men så kom det sig som så.

Jag älskar böcker. Slukar dem kanske inte så där i drivor som somliga, men läser ändock en hel del. Gärna vid läggdags.
Min man är inte förtjust i tända lampor vid insomnandet så jag har använt mig av mobilens ficklampa vid läsningen. En kompromiss som funkat.
Så har jag börjat fundera på dessa läsplattor som jag sett i mångas händer. Såg en på tåget från Stansted och blev förbluffad över den underbara skärmen. Det såg ut precis som ett tidningspapper! Matt yta och vacker text.
Att läsa på en Ipad eller dataskärm är hemskt för mina ögon. Får till slut både ont i huvudet och ögonen. Kontrasten är förskräckligt skarp och det glänser och man blir bländad.
Jag köpte till sist en sån där riktig läsplatta och det är ett av mina bästa köp någonsin!
Jag som inte vill köpa böcker eftersom jag aldrig läser dem två gånger och de tar på tok för stort utrymme helt i onödan lånar på biblioteket. Och det gör jag på läsplattan också.
Det går inte att köpa böcker, annat än på engelska via läsplattans egen webbutik, och det är kanske aningens begränsande, men inte mycket.
Nu läser jag lätt och smidigt i sängen. Endast min lilla platta att hålla i utan bråkiga boksidor och den lyser upp sig själv, så alla lampor är onödiga.

Nej. En läsplatta är verkligen att rekommendera. Något helt annat än att försöka läsa på en Ipad.