En Airbus försvunnen! Det är inte precis som en borttappad vante. Var kan vi ha lagt den? Nej, fy tusan! Ett plan med hundratals passagerare som bortblåst...Nej, det är verkligen inget att skämta om! Att det kan hända...Hoppas de landat i nåt vatten och klarat sig.

Idag har jag faktiskt badat...det var svalkande....

Sen låg jag på en solstol och frös...det var skönt som omväxling!

Min mamma och mormor kom också helt appropå hit med lite lunch och fika idag. Det var jättemysigt! Min lilla mormor är en så söt och liten gumma. Tänk den lilla, lilla gumman med den lilla, lilla katten i det lilla, lilla huset....Det är min mormor!

När jag var liten hade vi en sommarstuga i den finska skärgården. Där gick jag och mormor och spatserade och sjöng "Vi går över daggstänkta berg fallera...."

Huset låg precis vid havet, så vi brukade ta båten till en brygga varifrån det gick att gå några kilometer till en handelsbuss. Den kom till den platsen ett par dagar i veckan.

Vägen vi vandrade från bryggan var rödsandad och het under fötterna, jag ville alltid gå barfota. Längs vägen växte vildhallon överallt och det gick att fylla många strån med smultron. Det bodde en vän till mormor vid en liten gård som vi gick förbi och hon hade jämt små lammungar, en gång minns jag hur jag fick hjälpa till att mata en söt ullig sak med flaska. Sen gick vi vidare till bussen och handlade det vi skulle innan vi tog samma väg hem igen.

Det var underbara sommrar med äkta barfotakänsla....

Nu var det länge sen jag spatserade och sjöng med min lilla mormor, men minnena finns kvar.

Jag får nog ta och ändra åsikt gällande poolen. Eller i alla fall inse att jag måste ibland kunna strunta i utseendet av vissa saker. Barnen tycker det är superroligt med plasket, det är riktigt svårt att få upp dem därifrån. Och glada barn är glada mammor....

Nu börjar det nog bli dags för ett mammaplums också!

Jag sände igår in en bild på min treåring som slocknat i soffan på eftermiddagen. Det är tröttande att vara ute och leka i solen hela dagen!

Vi har redan hoppat i poolen nu på morgonen fast klockan inte är mer än tio. Fast varmt är det inte i vattnet, men luften fullkomligt darrar...

Måndag och endast två veckor kvar till skolavslutning. I år har jag två gossar som ska gå i skolparaden mot avslutningsscenen. Nästa år är de tre...

Det går undan, det går undan....

Jag är en sådan där fånig sentimental tårdrypare vid sådana tillfällen. Vi var och tittade på sexårsklassens cirkus för någon vecka sen och det räcker med att de sätter på musiken för att det ska börja klia i ögonen. Men skolavslutningen är nog ändå värst.

Det räcker med att tänka på "Den blomstertid nu kommer" så får jag ilningar längs hela ryggraden.

Jag blir lite trött när jag hör om malariabotemedel som börjar bli verkningslöst. Trött och rädd... När man ger mediciner för minsta lilla öroninfektion och häller desinfektion över allt och alla, så måste man väl ändå förstå att kroppen inte tål någonting till slut. Då blir en liten förkylning till ett öronproblem och det som skulle varit ett öronproblem blir något ännu värre. Om man inte ger immunförsvaret något att jobba med någonsin, så klarar den inte ens av att ta hand om minsta lilla basillusk på ett vanligt dörrhandtag. Varför är människor så fruktansvärt rädda för att bli lite sjuka ibland? Det är friskt att bli sjuk...

Visst finns det fruktansvärda sjukdomar som man har all rätt att vara rädd för. Men det är inget man får från ett dörrhandtag så vitt jag vet....