Nu har vi spelat badminton med fullt ös. Jag har ofta fått kommentarer om min förmåga att lyckas hålla mig i form trots alla mina graviditeter och amningsperioder. Ja, vilket fett kan sitta kvar när man får leka och springa omkring med fem levnadsglada killar dagarna i ända?

Det sparkas boll, spelas badminton, lekes kull, cyklas på tur. För att inte tala om allt springande med tvätt upp och ner för alla trappor och alla dessa vändor med dammsugaren, som också kommer med att ha en stor familj.

Vi pratar ofta om vikten av att vara respektfulla mot varandra och ha en god ton mellan oss. Att hjälpas åt och stötta varandra när det är något som är krångligt. Och att hurra när någon lyckas och inte retas om det blir fel.

Nu på morgonen bakade de fyra älsta, Lille D på ett år är än så länge lite för liten, chokladmuffins tillsammans. Min älsta på nio var väl den som dirigerade det hela, berättade vad som skulle tas fram och såg till att det blev rätt gjort. Men de hjälptes alla åt, även med att låta treåringen få känna sig delaktig. Han kunde plocka fram bunkar och slicka skålen förstås. De är så duktiga, inte ett bråk blev det. Till och med när de, FYRA killar mellan tre och nio, skulle slicka EN skål, kunde de göra det rättvist och utan tjafs.

Då blir en mamma glad.........

Shit, shit, shit.............

En ikon över åttiotalet har gått ur tiden! En minnets ljudbok över barndom och tonår.

Det är helt otroligt vilka texter denna man har givit oss alla.

Han kommer hyllas till samma nivå som Elvis inom kort. Det är jag övertygad om.

Jag är inte en av de största fansen, men jag känner ändå en stor sorg.

Jag glömmer aldrig när jag fick höra "Thriller" för första gången. Det var med min faster under en semestervistelse på Ljusterö. Och jag tyckte den var superhäftig, läskig och spännande.

Ja,.....han var en real superstar..........