Satt på kyrkis och diskuterade med några mammor kring föräldrarelationer.

Både som i egenskap av att vara förälder och att ha föräldrar.

En av mödrarna berättade till exempel om sin problematiske far. Han bor väldigt långt ifrån, minst 40 mil, och det ansågs skönt. De träffas kanske fyra gånger per år och då enbart på grund av skuldkänslor, inte alls för att hon egentligen känner ett behov.

Hennes berättelse väckte häpnad hos en annan av mödrarna. Hennes tankar gick kring det faktum att vi förmodligen lever längre än våra föräldrar och därför borde ta till vara på tiden vi har tillsammans, även om vi inte alltid älskar dem.

Förhållanden till sina föräldrar kan vara minst sagt komplicerat. 

Jag kan skratta med min mamma som med ingen annan. Vi har samma humor och ser det roliga i samma situationer.

Men sen finns det även stunder då jag knappt står ut med henne. Förmodligen ömsesidigt......

Och jag gissar att det är en vanlig dynamik mellan barn och föräldrar.

Tjejen med förhållandeproblemen till sin pappa, menade bestämt att ansvaret för problemen alltid ligger hos föräldrarna.

Hon ansåg att ifall hennes barn en dag kommer och känner att deras relation till henne är besvärlig, så är det rakt av hennes fel som mamma.

Ibland finns det faktiskt relationer man inte vill veta av. Vare sig det är till gamla vänner eller till släktingar. 

Det uppstår konflikter som inte alltid går att lösa. Man kanske försöker, men enbart drar åt olika håll.

Hur mycket ska man då lägga ner?

Är det värt hur mycket kamp som helst för att hitta en balans som håller?

En relation ska enligt mig ge energi. 

Om den endast snor energi är det dags att avsluta........

 

riesling

1 juni 2010 12:12

Det där är ett svårt ämne.
Man väljer ju, som alla vet, inte sina släktingar och om man inte kommer överrens med varandra av någon anledning så är det bara så. Då spelar det ingen roll om man är förälder/barn eller "bara" goda vänner. Precis som du skriver, Katarina, så suger det bara energi om man inte kan komma överrens och det mår ingen bra av.
Nu kan ni ana att jag inte kommer så himla bra överrens med mina egna föräldrar och jag bor numera 50 mil bort från dem så vi ses inte mer än ung två gånger per år.
De har givit mig dåligt samvete i hela min uppväxt och jag har aldrig varken känt mig bekväm i deras närhet eller haft något gemensamt med dem. För flera år sedan var det en psykolog som sa till mig att mitt ansvar i livet var att fylla mitt eget liv med innehåll. Vad mina föräldrar gjorde var deras eget ansvar. När jag tog till mig det så kunde jag frigöra mig från det dåliga samvetet och leva mitt eget liv fullt ut. Vilket jag gör mycket enklare om mina föräldrar inte lägger sig i för mycket.
Det är som sagt inte helt enkelt, men var och en måste respekteras för det val som gjorts och det liv som levs.

http://riesling.bloggplatsen.se

 

Siv

2 juni 2010 12:56

Jag håller med henne som sade att föräldern har det yttersta ansvaret för relationen till sina barn. Föräldern har ett större ansvar helt enkelt även när barnen vuxit upp?! Jag känner så, får väl grubbla vidare på saken. Jag kan aldrig känna att jag inte står ut med mina barn. Dom äldsta är ju inte så gamla än, men dock vuxna. Jag utgår från att de i bland känner att dom inte står ut med mig, men jag kan inte känna så för dem. Om där är ett problem i relationen så är det upp till mig att hitta vägar till lösning. Denna inställning gäller dock enbart mina barn, annars så har jag nyligen lärt mig att undvika människor som trycker ner mig....för det ska man inte behöva acceptera om man nu inte absolut vill.

http://meromoss.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...