Att drömmar är till för att förverkligas är en vanlig tanke. Dock innehåller ofta drömmar en blandning önskeämnen som inte i den vildaste fantasin går att förena. Som att bo i en liten träkoja i skogen med plats för en oändlig hop ungar och som ändå är luftigt rymlig med utrymme för allt man kan tänka sig vilja behöva. Eller önska sig tid till miljoner hobbys, ett stimulerande arbete, massa barn som får uppmärksamhet och engagemang så det sprutar ur öronen plus ett superbt hemarbete med den mest, från grunden, väl tillagade maten från de bästaste råvarorna. Livet får nog ses som ett alldeles fantastiskt välfyllt skafferi. Det gäller att välja ut de godaste ingredienserna, finna de komponenter som kan stötta och binda ihop dem till en kaka och sen passa den väldigt noga under gräddningen, så att det inte bränns…

Ovanför kyrktornet vakar ståtligt den välgödda månen. Alldeles klar och stark lyser den med all sin prakt. Dess sken ger träden magiska skuggor, kittlar fantasin att locka fram läskiga bilder. Barnen står på den stora sängen och blickar hänfullt upp mot det lysande klotet. Får se hur många varulvar vi möter i natt…

Att det ibland ser ut att vara bättre och roligare än det egentligen är, är något som kan tas hårt av barn. När det visar sig att leksaken inte alls var så bra på att skjuta iväg bilar som det såg ut på bilden kan det kännas otroligt svårförståeligt för en liten. 

Reklam lurar barn dagligen och hela tiden.

Dagens matvarumaraton avslutades av ett tidningsinköp av femåringen.

Han valde med omsorg ut den som såg roligast ut. "Tom och Jerry".

Varför? Jo på grund av att de skickade med en "present", en "snurrig propellerklocka!"

Jag som vuxen förstår, efter egen erfarenhet, att det är rent skräp och illaluktande lockbete. Men för gossen som glad i hågen öppnar sin tidning med present och med tungan i mungipan knäpper fast "klockan" runt armen, som sedan pillrar och donar och med hjälp av mamma lär sig hur den fungerar bara för att sen inse att det var inte bättre än så, en liten snurr och duns i golvet, blir besvikelsen enorm!

Arg och ledsen som ett bi slängde han sig på soffan skrek som en gris......

Kanske han efter lite förklaring av mamma nu kommer förstå att inte tro på allt som ser så roligt ut. Förmodligen gör han det ändå