Trettioårsfiranden, el jämna födelsedagar över lag, kom upp på tapeten under gårdagens löptur.

Hur svårt det är att veta om man ska dra igång ett stort pådrag för att ordna jättefest för jubilaren eller inte. Hur några faktiskt absolut inte vill firas och andra vill låtsas som att de inte bryr sig fast de egentligen vill bli firade å det grövsta.

Det är jättesvårt!

Själv fyllde jag trettio för många år sen.

Och jag ville inte ha kalas. Femte sonen var åtta månader, ammades ännu och var otroligt mammig. Att försöka festa loss, om än alkoholfritt såklart, var inget jag önskade.

Men mannen bokade en resa för hela vår lilla familj till Paris. Och det tyckte jag om. Resa gillar jag.

Den staden är otroligt vacker. Shabby chic i dess renaste form på nåt sätt.

Att vandra där tyckte jag var väldigt mysigt. Men det gillade inte barnen supermycket förstås.

Vi tog oss upp i Eiffeltornet, även om jag fick tutta liten typ hela vägen upp eftersom han bara skrek.

Vi kom fram till Mona-Lisa och fick se hennes leende, om än dock på avstånd. Och då hade vi gått genom hela Paris så barnen var inte superpigga. 

Men såna sötnosar!! Så små pluttar! Ja, tiden går fort...

Och glassbilen fick följa med till Paris.

Paris med familjen var jättemysigt. 

Men jag skulle vilja åka dit en gång till. För att kunna njuta av miljön lite mer avkopplat.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...